I en insändare den 11 november klagar en av makthavarna i den styrande klicken över kritik i massmedia. Det känns mer än oroande när ordförande i tekniska nämnden, en av kommunens främsta makthavare, ondgör sig i egna gnälliga ordalag över vad Roger Pettersson skriver i sina krönikor.
I insändaren antyds att många tröttnat på Rogers ”vendetta”. Jag är övertygad om att mångfalt fler uppskattar Rogers ”vendetta”. Inte minst beroende på att de flesta inte har varken den verbala eller stilistiska förmågan, utan oftast känner sig ”överkörda” i diskussioner med makthavare. Oavsett om det är politiker eller tjänstemän.
Det känns som om insändarskribenten andas en uppfattning om att invånarna skall vara tysta och ligga still i korgen, då politikerna är nästan ofelbara. I de fall de inte är det, så är det enkelt att krypa bakom tjänstemännen, då det ändå är de som styr. Politikerna är tydligen bara några viljelösa själar som vajar fram och tillbaka i tjänstemännens förslagsvindar.
I den ofelbara politikens namn kan nämnas: gropen vid torget, sen kursändring (ministerstyre?) av kulturhus Joar, grumligt avtal för hotellbygge, okynnesöverklagan av Sadelmakaren. För att inte tala om den stramt hållna budgeten vid byggandet av Pepparrotsbadet.
Demokrati och inflytande är hyllade och eftersträvansvärda begrepp, men ack så svåra att i praktiken kunna utöva för den enskilda medborgaren.