Efter snart 15 år med en grop vid Stora torget i Enköping har vi äntligen ett förslag på gång. I en insändare i Enköpings-Postens skriver flera positiva ungdomar om hur de har tröttnat på generationerna som aldrig slutar prata om höjd och utseende. Ungdomarnas budskap är tydligt: lägg av med klagandet nu, bygg hotellet!
Samtidigt är före detta politiker (som vanligt) igång på insändarsidorna, med en mysigt ödmjuk ”Twitter-retorik”. I insändare kallas kommunen bland annat för ”lögnare” och anklagas för att använda ”alternativa fakta” (samtidigt som skribenten själv helt verkar ha tappat förmågan att återge fakta på ett korrekt sätt).
Samma personer som i många långa år nästan dagligen har hånat ”Gropköping” och kommunens oförmåga att sätta ner foten kring vad som ska byggas i gropen, gör nu allt i sin makt för att stoppa det projekt som nu är aktuellt. De som jämt skanderat att vi måste bebygga Stattomten så fort som möjligt, sätter nu klackarna i backen och vägrar. Varför? ”För fult, för högt, det var bättre förr”.
Man blir ju lagom trött på dessa ljuvliga medborgare, men samtidigt får man en djupare förståelse för hur sjutton vi har kunnat haft en grop vid Stora torget sedan året 2010 (tjugohundratio!). Man undrar nästan om dessa charmtroll utvecklat ett slags Stockholmssyndrom för den grop som tidigare varit så angelägen för dem att få bort. Kanske det är en trygghet för dem att få klaga på ”Gropköping” och kommunens inkompetens i ärendet, och när den tryggheten är påväg att försvinna så är grop-patrioterna plötsligt tvungna att fokusera på större, viktigare, jobbigare samhällsfrågor (t ex sjukvården, klimatet, krig i vår omvärld)…?
Det blir väldigt tydligt att det finns två helt olika förhållningssätt till det nya Stadshotellet. På den ena sidan står de positiva ungdomarna som levt hela sina liv med en grop på torget, som är lättade och nöjda med att äntligen få Stattomten bebyggd, dessutom med ett nytt hotell som kan bidra till ett trevligare Enköping. På den andra sidan står de ständiga, högljudda, bakåtsträvande nejsägarna som levt merparten av sina liv med det gamla Stadshotellet vid torget, och som hellre skulle gräva ner sig själva levande i Stattgropen än att låta framtida generationer få sitt egna, nya Stadshotell.
Lyssna på de positiva, framtidsinriktade ungdomarna – inte på de ständiga nejsägarna.