Svensk kycklingindustrin inte hållbar

Svenska kycklingar lever i trängsel och tristess, skriver Anna Harenius.

Svenska kycklingar lever i trängsel och tristess, skriver Anna Harenius.

Foto: Lars Pehrson / SvD / TT

Enköping2019-01-07 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik till insändare av Jenny Andersson 24/12.

Svensk Fågel och Jenny Andersson utmålar gärna kyckling från andra länder som ”fulkyckling”, för att det ska kännas lite bättre att köpa deras kyckling. Jag förstår att Svensk Fågel vill rikta fokus utomlands, att slippa prata om hur det ser ut i stallarna på hemmaplan. Kycklingarna i Sverige hålls nämligen inomhus i stora stallar som rymmer tiotusentals individer. De lever i trängsel och tristess och slaktas efter bara 35 dagar.

Att hålla många djur på liten yta är problematiskt ur smittskyddssynpunkt. Även i Sverige måste bland annat koccidiostatika, en typ av antibiotika, ges till kycklingarna för att de inte ska få sjukdomsframkallande tarmparasiter.

Djurspillning innehåller en stor mängd antibiotikaresistenta bakterier oavsett om djuren har fått antibiotika eller ej, och oavsett vilket land djuren föds upp i. Det beror på att unga djur naturligt har sådana bakterier i tarmarna. Inom kycklinguppfödning blir det väldigt mycket spillning från väldigt unga djur.

Inga retoriska knep om fin- och fulkyckling kan dölja det faktum att svensk kycklingindustri är långt ifrån hållbar. Kycklingkött har förvisso lägre klimatpåverkan än rött kött men är långt ifrån så hållbart som vegokost. Kycklingproduktion genererar upp till 10 gånger mer växthusgasutsläpp än olika växtbaserade proteinrika alternativ.

Om Svensk Fågel vill vara ett föredöme så är det hög tid att genomföra genomgripande förbättringar för kycklingarna. I väntan på detta är mitt råd att istället skära ner på köttet, även kyckling, och servera mer vego. Det får positiva effekter för djuren, klimatet och folkhälsan.

Läs mer om