Svar till Katarina Löfberg på "Jag känner inte igen mig i bilden av hemtjänsten"
Det är rent ut sagt beklämmande att läsa hur Katarina Löfberg svarar i Enköpingsposten. I fyra månader har hon suttit på sin post och tycker sig redan kunna svara på om och att enhetschefen ifråga är trygg.
"Att du upplever att du inte blir lyssnad på tar jag på största allvar", skriver chefen för kommunala hemtjänsten i ett insändarsvar.
Nej du visar på motsatsen med ditt svar!
Hade du lyssnat färdigt hade du inte kunnat ge de svar du ger idag. Dina svar på alla problem, eller icke problem enligt dig, är alldeles för snabba. Vet du ens om hur många gånger vi vänt oss till din tidigare föregångare? Hur många chefer ska kunna avlösas efter varandra utan att man ska hamna på ruta ett om och om igen?
Jag och de flesta med mig vet nu att det är stor omorganisation inom hemtjänsten. Vi vet det eftersom vi får betala priset men hur mycket ska det egentligen få kosta oss? Vi hade dessutom gärna kunnat hjälpa till mer om vi bara hade fått förfrågan, men vi får alltid veta saker sist om vi ens får veta något överhuvudtaget.
Dessa problem har pågått under flera år och vuxit med tiden, som problem gör om man inte genast tar tag i dom.
Du uppger att enhetschefen pratat med den som kommer med sexuella inviter och anspelningar till unga vikarier men som nekat. Vad otippat, blev ni ens förvånade? Du menar alltså att så länge det inte finns ett erkännande så finns inte problemet?
Du hade om du bara tagit dig tiden att besöka oss, haft närvaro vid möten eller bara kommit förbi och frågat oss hur vi har det kunnat få tillgång till den information som nu ges.
Det går inte längre att bara säga till oss att vi ska dokumentera och skriva inviter för det har gjorts i över 25 år när det inte hjälper. Har vi dessutom tre datorer på 30 personer och fulla scheman så finns inte tiden. Ska vi sitta på fritiden och skriva dom för ingenting?
Jag är ledsen över att behöva påstå att det du kommer med nu är undanflykter och byråkratiska regelord.
Så ja, tyvärr så är det så att allt jag har att säga om ditt svar är att vi ännu en gång inte blivit lyssnade på och kanske av den som borde ha lyssnat mest.