Vad har då denna omorganisation betytt? Ja, vad har hänt annat än att det har möblerats om i personalstyrkor och satts nya fina namn på de olika grupperna?
En stor sak som förkommer i mycket större utsträckning än tidigare är att vi som jobbar inom hemtjänsten får uppdrag att åka hem till kunder från psykiatrin. Det blir fler för varje vecka och fler kommer det att bli. Psykisk ohälsa har kommit att bli en epidemi och kunder med sådana problem får nu i större utsträckning hemtjänst beviljad.
När det inte fungerar med insatser från avdelningen för boendestöd får hemtjänsten i uppdrag att komma för att ta hand om alla bestyr. Det som gör allra ondast är att det blir på bekostnad av våra gamla och sjuka.
Tiden för livsviktig omvårdnad som vi är utbildade för måste det ju dras ner på för att få arbetstiden att gå ihop. Den lilla extra ynka pratstunden på morgonen eller på kvällsbesöket finns det inte längre utrymme för. För nu måste vi springa ännu fortare. Ibland vet man knappt vart eller vem man är på väg till!
Vi i hemtjänstpersonalen är inte utbildade för att ta hand om svårt psykiskt sjuka.
Våran arbetsstyrka består av fler vårdbiträden och icke utbildade än vad vi är utbildade undersköterskor med utbildning i vård och omsorg för äldre och för sjuka. Visst har vi läst psykologi men inte alls psykiatri på den nivå som krävs för att för att kunna hjälpa svårt psykiskt sjuka kunder.
Inom psykiatrin krävs andra kunskaper för att kunna utföra ett gott och säkert arbete, vi undersköterskor inom hemtjänsten har medicin och omvårdnad som huvudämnen.Självklart ska även dessa kunder få hjälp, men av personal som har rätt utbildning.
Hur hamnade vi här? Hur ska det här bli, ja hur ska det här gå?
Hur många som jobbar i hemtjänsten kommer inte att gå in i den berömda väggen nu?
För varje gång det ska omorganiseras för att göra arbetet bättre och mer kostnadseffektivt så verkar det bara bli sämre för oss som arbetar där.
För vem och för vilka kommer det här att bli bättre?
Faktiskt så känner jag personligen nu nästan för att helt ge upp mitt yrke som utbildad undersköterska i hemtjänsten. Mina kunskaper och min erfarenhet finns det tydligen ingen efterfrågan på längre inom detta område. Kanske borde Enköpings kommun börja lyssna på sin personal innan förändringar genomförs. Det är vi som arbetar i hemtjänsten som vet hur det skulle kunna bli bättre, det är vi som sitter inne med all den informationen.
Men intresset från de som styr saknas. Det tycker jag väldigt sorgligt.