Jag har stor respekt för kommunpolitikers svåra beslut och avvägningar i tuffa ekonomiska tider. För en verksamhet som hemtjänsten som dessutom drabbats av många utmaningar i Enköping krävs ett särskilt stort ansvar av både politiskt ansvariga och kommunens förvaltning. Hemtjänsten är till syvende och sist omsorg och trygghet för de äldre och sköraste, de som varit med och byggt upp vårt samhälle, de som inte längre klarar vardagens enkla sysslor.
Därför tappade jag hakan när den politiska majoriteten i Vård- och omsorgsnämnden förra året tog ett beslut för äldreomsorgens nya inriktning med rubriken ”Sänkta ambitioner”. En sak är att ta ansvar för ekonomin, en helt annan är att som ansvarig politiker besluta att sänka ambitionerna för de som är i störst behov av politisk vilja och ansvar.
Den högsta ansvariga tjänstemannen uttalade också strax efter beslutet att ”det kommer göra ont” (Enköpings-Posten, 2024-03-19). För vem undrade jag, de anställda i hemtjänsten eller för de äldre, eller för alla? Jag har därför läst både beslut och underlag och sedan förra året försökt få svar på mina frågor till nämndens ordförande Bitte Myrsell (M).
Enköpings-Posten har nu uppmärksammat kommunens obefintliga riskanalys för den del av beslutet som innebär digitalisering av äldres inköp. Läser man beslutet framgår det att nämndens förvaltning inte identifierade några större nackdelar, utan tvärtom, det är positivt att äldres datorkunskaper kan förbättras. Nu varnar bankerna att koder inte ska lämnas ut och hemtjänstens personal protesterar, de som inte tillfrågades innan beslutet togs. Frånvaron av risk- och konsekvensanalys återkommer i alla delar av beslutet att sänka ambitionerna för kommunens äldre.
Min gamla mamma klarar efter en stroke inte längre att laga mat själv. Vardagarna kan vara tuffa och då är hemtjänstens besök med en aptitlig, vällagad, varierad och näringsriktig måltid dagens höjdpunkt. Så håller hon uppe aptit, vikt och hälsa. Så har också kommunen hittills klarat av sitt ansvar att täcka äldres behov av energi och näring, nödvändigt för att bevara hälsa och funktionsförmåga och dessutom för att förebygga sjukdom och olyckor, inte minst för att medicinsk behandling ska ge effekt. Kommunen kan sägas tidigare ha haft en ambition att leva upp till Livsmedelsverkets riktlinjer som slår fast ”Att stimulera aptit och främja matglädje bör ges högsta prioritet inom äldreomsorgen”. Socialstyrelsen uttrycker i sina föreskrifter och allmänna råd att vård-och omsorgsverksamheter ska ha rutiner för hur undernäring ska förebyggas. Det finns en mängd forskning, beprövad erfarenhet och även kunskap hos de som jobbar i hemtjänsten hur avgörande mat och aptit är för äldres hälsa och välbefinnande.
Nu styr politiken i stället mot ”sänkta ambitioner” och drar in de 124 dagliga leveranserna av varma matlådor, tillagade i Enköping. I stället ska de som inte klarar laga mat en gång i veckan själv digitalt beställa fabrikstillverkade portionsrätter från Coop, Ica eller Mathem. Hej då till stekt strömming med mos, kroppkakor med skirat smör, isterband med stuvad potatis, kålpudding med lingonsylt, kanske porterstek på söndagar och den dagliga medföljande råkosten, ja hej då till hela tallriksmodellens näringsintag. Nu blir det Thai Cube, lasagne i papplåda och djupfryst pyttipanna. Jag tror ingen frivilligt skulle vilja äta fabrikstillverkad färdigmat sju dagar i veckan, året om, och samtidigt tro sig kunna behålla matglädje och aptit.
Hur mycket kommer då kommunen spara på att dra in på de 124 dagliga leveranserna? Det framgår inte av beslutsunderlagen och varken ordförande Bitte Myrsell (M) eller förvaltningen vill svara på det. I beslutet finns heller inte ett ord om äldres risker med undernäring. Hur ska äldre som tappat läsförmågan kunna beställa sin mat på dator? Hur ska de veta hur den ska värmas? Hur ska den dagliga påminnelsen att det är dags att äta ske? Är råkosten inte längre viktig för äldre? Vad blir kostnaderna när äldre förlorar aptiten och orken, när kroppen blir svagare och medicinerna inte fungerar?
Jag kan inget annat än att konstatera att Bitte Myrsell (M) och hennes samarbetspartier har valt att låta de äldre och sköraste bli ett sparprojekt, en experimentell budgetregulator, för att försöka få ordning på kommunens ekonomi. Det finns en annan väg. Som politisk majoritet styr man över hela kommunens ekonomi och då finns också möjligheten att omprioritera bland alla utgifter och verksamheter i kommunen. Tuffa lägen och svåra ekonomiska tider kräver politisk vilja och engagemang. I stället har den politiska majoriteten bokstavligen valt att sänka sina politiska ambitioner för äldres omsorg och trygghet.
Det är inte bara de direkta konsekvenserna av detta beslut som är olyckliga, det är även signalerna som skickas till alla de som med stor omsorg och engagemang varje dag tar hand om våra äldre. Som anhörig är jag tacksam för alla de som jobbar i hemtjänsten och som ser till att den fungerar. De gör inget annat än det som det föreskrivs om ansvar och omsorg för våra äldre, och de gör det med både engagemang och höga ambitioner.