Läser med bestörtning artikeln om Bryggmasarna som tvekar inför att börja med gårdsförsäljning. Detta eftersom kommunens planerade taxor riskerar att äta upp hela förtjänsten, och mer därtill.
Aldrig har väl uttrycket att binda ris för egen rygg varit mer träffande! En levande besöksnäring skapar arbetstillfällen, inflyttning och turistströmmar vars skatteintäkter vida överstiger de summor som höga avgifter kan inbringa. Enköping har utmärkta möjligheter att bli en kulinarisk destination baserad på lokala råvaror och produkter. Något som också kommunens näringslivsgrupp verkar för genom webinarier och marknadsföring.
Men kommunens politiker verkar samtidigt sträva efter att göra det så dyrt och krångligt som möjligt att verka för en levande stad och livskraftig landsbygd. Är det verkligen det vi vill bli kända för?
Jag har ställt frågan tidigare, och kommer säkert att få anledning att ställa den igen: Kära kommunpolitiker: ser ni oss inom besöksnäringen som en tillgång, eller en belastning?