Jag ökar tempot längs vägen vid kolonierna och återvänder sedan upp på åsen längs den branta ormstigen som fortsätter sitt lopp runt stenar och småblock. Ännu en backe upp på storstigen därefter ner till höger mot fårstängslet. Nu återstår ett flackt parti och sedan den långa hatarbacken.
Det står två fröknar och några barn i två-tre årsåldern försedda med varselkläder i backens inledning. Vi hälsar Hej! Resten av gänget sitter nere på bänkar vid eldstad nära Dyarna-vägen.
Jag tar första knycken och däruppe på krönet står tre flickor i varselkläder, från samma gäng. Jag hejar och får svar och en av dem visar på en lövhög och berättar att de samlar ihop löv. Jag nickar och säger att det finns ju hur mycket löv som helst. Jag måttar med armarna utsvängda och förkunnar att ni skulle kunna bygga en grönl… Då hejdar jag snacket. Inser problemen. Alla tre glor på mig. De undrar förstås. Vad pratar han om? Gubben. Kanske en grönländsk igloo? Det funkar ju inte.
Jag säger Hej då och vinkar ajöö. Och alla tre säger hej då.
Jag går några steg och hör någon säga något där bak. När jag vänder mig om står en av flickorna kvar och med glittrande ögon och leende mun säger hon: Haa de ba´!
Jag skrattar till och säger: Samma till dig.
Högre upp i backen tänker jag på episoden. Ska jag vända och förklara för henne, att: You made my day! Du gjorde min dag!
Lycka till i livet, tjejen!