Torsdagen var en mångfacetterad högtidsdag. Kristi himmelsfärds dag, Folknykterhetens dag, Eid al Fitr och inte minst betessläppets dag. Både andlig och lekamlig spis om man så vill.
Jag är inte lagd åt det kyrkliga hållet men av födsel och ohejdad vana, och med en bibelsprängd farmor, så har jag ändå lite koll på läget och vet att Kristi himmelsfärds dag var den dag Jesus lämnade jorden. Min personliga referens till dagen är att en blåsorkester brukade spela ”Närmare Gud till dig” från taket på Folkets hus i småstaden. Vi bodde strax bredvid, det var svårt att missa även för en morgontrött tonåring.
Folknykterhetens dag har arrangerats sedan 1925, då nykterhetsrörelsen med knapp marginal just förlorat omröstningen om rusförbudet. Om medborgarna fått en mer restriktiv hållning till spriten sedan dess ska jag låt vara osagt, numera pågår dagen en hel vecka...
Eid al Fitr avslutar ramadan, islams fastemånad och liknas ofta vid den kristna julaftonen. Med corona i åtanke lär det bli en begränsad festlighet för många i år, vi får se framåt och hoppas pandemin ger vika till kommande firanden.
Att kossorna släpps ut på grönbete just på Kristi Hi är kanske inte så troligt i år med tanke på kylan. Några har jag sett skutta runt på Facebook, finns det något ljuvligare än dessa tjocka kossor med skutt i benen?
Även min fyrbenta vän, golden retrievern, uppskattar grönbete. Länge kan hon ligga i det nya gräset, tugga lite i jorden och begrunda våren och värmen som äntligen kommit. Det är något som är värt att fira!