Klockan ringde och det kändes trots allt ganska okej.
För mig.
Men sen börjar kampen mot uret när jag ska få upp barnen och få dem till skolan. Dom grymtar och tycker inte att det är okej alls. Sen kommer känslan där jag inte kan förstå var minuterna tar vägen och varför det alltid, alltid ska bli sån stress i sista stund.
Den yngsta har haft samma tröja i flera veckor. Så det är ett enkelt val. Hon accepterar ingen annan tröja just nu. Helt ok för mig, det är bara att jag tvättar den tänker jag. Andas och berättar för mig själv att det är en fas bara.
Men när det kommer till den stora tjejen upphör jag inte förvånas över hennes beslutsamhet. Hon har minsann hört att man måste få ha egen identitet och få se ut som man vill.
10 minuter senare står jag fortfarande där och säger att det finns faktiskt ett par torra, rena byxor hon kan ta.
20 minuter senare har jag gett med mig och hon står där i strumpbyxor och ett par gympashorts modell korta i benen. Som fortfarande är fuktiga för hon har tagit dem från torkstrecket. Det bryr hon sig inte om. Sen tar hon på sig tjocka vinterjackan. Helt logiskt.
Möts av regn på väg till bilen och suckar lite. Men efter all brottning med hur ett äpple skulle skäras till minstingens matlåda pustar jag till slut ut. Det blev inga perfekta äppelringar som hon beställde, men de ligger i alla fall i lådan. I bitar, ringar, klyftor och helt nya aldrig skådade former.
Alla har i alla fall kläder på sig och även jag.
Världen går under när vi kommer ner till fritids. Jag hade lovat att tjejen med strumpbyxorna skulle få med sig nyponsoppa istället för frukt idag som mellanmål. Den stod kvar på bänken i köket.
Tårarna sprutar inte. Mer väller fram på henne, och man hör på det där tjutet i bröstkorgen att det verkligen är sorg. Där står hon i regnet i sina korta shorts och beordrar mig att åka hem och hämta nyponsoppan.
Jag säger nej.
Och jag känner mig som världens sämsta mamma. Nånting gick fel den här morgonen också.
Hittar två små bananer i bilen och slätar över katastrofen med en kram och orden:
– Dom är i alla fall kravmärkta älskling.