Jag hade allt planerat in i minsta detalj. Min fredagsmorgon skulle bli alldeles lugn och harmonisk.
En förutsättning för att den skulle kunna bli det var en god natts sömn. Det vore ju skönt att vakna utvilad helt enkelt. Men det kunde jag glömma.
Uppenbarligen hade min katt varit med om någonting väldigt spännande. Han kunde inte sluta prata. Eller buffa. Tassarna har trampat på min axel både klockan elva och tre i natt. Han har kittlat med morrhåren i örat klockan två, och till och med provat att kärleksfullt gnaga på min hand.
Som tur är har inte han det där höga pratet. Hans mjauande låter mer som en kraxande, söt liten groda som ätit för mycket kex. Han ser ut som ett lejon som öppnar gapet för att ryta, men ut kommer ett litet "mä ä ä".
När klockan var halv fyra försökte jag prata ut och tände lampan för sjunde gången.
– Alltså, berätta. Har du träffat på någon ny rolig kompis ute? Eller funderat på meningen med livet och kommit fram till att allt löser sig?
– Mä ä ä, svarar katten och börjar spinna.
Jag ger upp och kliver ur sängen. På nedervåningen springer han direkt till sin skål och sätter tassen på kanten.
Torrfoder. Jag hade glömt att fylla på torrfoder innan jag gick och la mig. Enkelt. Hur kunde jag tro att katten ville prata ut om filosofiska teorier mitt i natten?
Häller upp torrfodret.
Han tittar på mig.
Sen vänder han sig om med ett knyck på svansen och går och lägger sig i soffan.
I protest lägger jag härmed upp en bild på en söt hundvalp istället.