Vårsolen är härlig, men avslöjande. Redan i morse såg jag det när solen kikade upp över taket på grannfastigheten, ränderna och dammet på fönsterrutorna.
En uppmaning om att det är dags för lite vårstädning, det skarpa solljuset avslöjar ju även dammet som gömt sig i vintermörkret inomhus.
Jag konstaterar att det är enklare att bo på landet, ur städsynpunkt. Fönsterrutorna höll sig betydligt renare där och smutsen inomhus var liksom rejälare, mer lera mindre damm.
I yngre dagar var jag väldigt ambitiös, lärde mig att putsa fönster med egentillverkat putsmedel, vatten och ättika, och torka av noga efteråt med tidningspapper. Ambitionsnivån har dalat med åren får jag erkänna och jag har införskaffat en putsmaskin som fungerar förträffligt för mina behov.
Det är onekligen mer lockande att slå sig ner på balkongen i vårsolen med en kopp kaffe. Men se där, då kommer hon sättande och slår sig ner på min axel. Mitt dåliga samvete - hushållsläraren från grundskolan som lärde ut hur man kammar en sopborste ren och får extra glans på dricksglasen när man diskar.
Kanske är det dags att flytta ut på landet igen.