I min värld är det höst nu. Kalendern ger mig dessutom rätt eftersom september brukar räknas som höstmånad.
Åren går och årstiderna följer med under årens lopp. Det kan vi tacka jordaxelns lutning för, årstiderna alltså och dess variationer i väder.
På grund av att jordaxeln lutar 23,4 grader mot normalen till jordbanans plan (där hänger jag inte riktigt med) får olika platser på jorden större eller mindre solinstrålning under årets gång. Det ger skillnaderna i årstider. Så nu vet vi varför det blir vår, sommar, höst och vinter under tiden som jorden går sin bana runt solen.
Jag gillar hösten. Ärligt talat gillar jag våren, sommaren och vintern också. Men nu är det höst och då gör vi bäst i att fokusera på den årstiden ett tag till.
Titta upp mot himlen när det har mörknat! Vad ser du?
En stjärnklar natt om hösten är betingelserna som allra bäst för att skåda stjärnbilden Pegasus. Om vårarna ser man Lejonet bäst och om vintrarna är det Orion som gäller. En av nackdelarna med sommaren är svårigheterna att överhuvudtaget se några stjärnor.
Pegasus är till min obildade förvåning inte namnet på den bevingade hästen som är avkomma till Poseidon och Medusa i den grekiska mytologin. Den kraken heter Pegasos och inget annat.
Se där vad mycket man fortfarande lär sig trots att man har hunnit passera livets vår- och sommarmånader och är inne på hösten i den livslånga resan med livslångt lärande.
Nu längtar jag efter rejäla frostnätter, vackra färger i skogen och oktober.