Jag erkänner, jag hade börjat nalla i den cirka 1,5 kilo tunga godispåsen redan i helgen. Det var med risk för att behöva ransonera sötsakerna till de sista bus-eller-godis-barnen men jag kunde inte låta bli.
Men med facit i hand hade jag kunnat frossa ännu mer bland kolor, nötcreme och kexchoklad. Nästan hela påsen är ju kvar!
Tre små spök-gäng kom och knackade på och trots att de fick varsin ordentlig näve smågodis i sina påsar märks det knappt i min.
Kanske var det regnet som fick barnen att tveka, jag har för mig att det brukar vara många fler som knackar på den här kvällen.
Godisinköpet gjordes dessutom med stockholmsmått i tanken. Hade precis pratat med en person där som med nöd och näppe klarat av rusningen av godissugna barn. Av någon anledning firades Hallowen i hans kvarter redan i fredags men där var det en helt annan fart på ungarna. När familjen öppnade dörren första gången upptäckte de att spöken och skelett köade utanför, ända bort till grannen. Två kilo godis försvann snabbt och det var inte tal om att dela ut några grabbnävar.
Så vad göra? En kollega, som inte heller delat ut allt sitt godis, tog med sig resterna till jobbet.
Det borde nog jag också göra. Innan jag på egen hand har tuggat i mig alltihopa.