Det är i alla fall vad man kan utläsa av en mängd inlägg på Facebook. Smått grön av avund har jag surt konstaterat att de har det rätt så bra, ligga hemma på sofflocket och få full lön, vem vill inte det!
Men efter bara två veckors hemarbete inser jag att uttrycket "Att gå i någon annans skor" är väl värt att ta till sig. Det lär komma från indianer som sa: “Don’t judge a man until you have walked a mile in his shoes”.
Kloka ord. Det är inte kul med datorsladdar över halva vardagrummet och naturligtvis får man ont i ryggen av skrivbordsarbete på pinnstolar.
Många mikropauser blir det och närheten till kylskåpet gör dessutom att man raskt blir småfet.
En ny upplevelse är det att intervjua ordförande i vård- och omsorgsnämnden medan kontorsmedarbetaren, den blonda goldenretrievern, drar ljudliga timmerstockar från soffhörnet.
När hon emellanåt vaknar till blänger hon surt på mej. Jag stör hennes förmiddagslur, ska jag inte gå till jobbet snart så hon får sova ifred!
Vid lunchtid vaknar hon upp ur medvetslösheten och tvingar ut mig på en promenad. Tur det, annars riskerar glåmigheten och syrebristen att förvandla en till ett spöke.
För mej räcker det att ha gått två veckor i mina vänners skor för att inse hur de har det när arbetsplatsen flyttat hem, för några i snart ett år! Men lärorikt är det och förmodligen borde man prova många olika skor här i livet.
Men snälla, snälla pandemin. Räcker det inte snart?