Ordet oxveckor är verkligen en passande benämning för tiden från trettonhelgen fram till slutet av februari, tunga och arbetsamma. Inte en röd dag i sikte i almanackan förrän långfredagen i april.
Morgnarna är fortfarande mörka och kalla, vem vill inte sova bara lite till? Och dessutom måste man lära sig att det heter 2021 vilket inte är lätt, numera känns det som om åren byts ut väldigt snabbt!
Som grädde på moset är plånboken ovanligt tunn i januari och det går åt pipsvängen med demokratin i USA.
En vän har en mapp i sin dator med "Bilder att ta fram i november". De duger även en tung januaridag, ljuva minnen från roligare tider.
Själv bläddrar jag bland bilderna i telefonen, sjunker in i julivärme där hunden badar i dalablåa insjöar. Det kommer bli bra igen, det är jag säker på.
Och plötsligt damp det ändå ned något glädjande i mailkorgen på jobbet. Det är dags att söka sommarsemester!
En som inte tyngs av mörka vintermorgnar är golden retrievern som med stort behag rullar sig i det tunna snötäcket. Länge ligger hon kvar på rygg med tassarna fällda över magen och blickar ut över världen upp och ner.
Kanske är det så man borde ta sig an de här vinterdagarna, där pandemin och världspolitiken ligger som ett tungt ok över oxveckorna. Kanske har golden retrievern helt rätt:
Och när du inte längre har nån chans att vända
Och har tappat sista tråden till ditt trygga gamla liv
Det är då, först då som saker börjar hända
Och det är då som du kan börja skönja nya perspektiv
(Ola Magnell)