Jag tror jag sagt det minst en gång varje vinter – att snön var djupare när jag var barn. Att det alltid var en vitare vinter förr.
Nu tycker jag att jag fått äta upp ganska mycket av det. Det känns ju faktiskt som om det varit snö länge nu.
Det är utan avund jag läst om de som suttit fast på väg E22 i Skåne i väldigt många timmar. Jag kan nog föreställa mig känslan om jag skulle sitta där med barn i bilen. Efter en stund skulle det nog inte vara kul, alls.
Så på väg till jobbet funderar jag på hur många ord det finns för snö och snökaos.
Snösmocka.
Hujedamigsnöoväder.
Ja ni hajar. Min lista kan göras lång. Kanske inte lika lång som eskimåernas långa radda av ord för snö.
Själv tycker jag väldigt mycket om pudersnö och sockersnö. Både hur det låter och känns.
Snö var uppenbarligen det enda jag tänkte på när jag skulle hålla mig kvar på vägen imorse. Och nu sitter jag här och har hakat upp mig. Jag har verkligen ingenting annat i huvudet är snö. Som ett snökaos.
Bara en fråga som behöver svar innan jag släpper det.
Finns det ord för snö på enköpingska jag missat?