Jag tyckte något var annorlunda när jag klev upp.
Sen förstod jag. Jag småfrös.
Ånej. Just det. Det kommer en vinter i år också. Måste jag verkligen slå på lite värme snart eller kan jag spara in några kronor till?
Genast ledde tankarna till plånboken och vad jag hellre skulle vilja göra med pengarna framöver. Barnkalas till exempel. För de kostar.
Det är olika teman varje gång för barnen. Det har varit rävkalas, apkalas och alla möjliga roliga saker. Det ska köpas servetter, tallrikar, muggar och tårtdekoration med samma tema. Helst en dräkt barnet kan ha på sig och varför inte en godispinata för ett par hundra kronor som ändå ska slås sönder...
Ibland får jag ångest över allt som har med kalas att göra. Kan vi inte bara komma överens om i klassen vad en present får kosta när man är bjuden på kalas? Mina barn får köpa för max 100 kronor till sina vänner. Men egentligen tycker jag summan kunde vara lägre än så. Kanske mer att man kunde köpa en symbolisk present när man går på kalas. Annars får man ju bara ångest av tanken på vem som gav vem en dyr squishmallow.
Och kanske känner ni igen den här tanken, när ni får en kalasinbjudan till JumpYard i närliggande stad.
"Så kul. Eller vänta. Ånej. Det kostar att köra bil fram och tillbaka också".
Det var vad som fanns i huvudet i morse på en ensamstående mamma, som säkerligen kommer jaga kronor denna vinter också.
Hon började med att rensa tankarna i en varm dusch.
Den kostade 7 kronor.