För en tid sedan i det populära TV-programmet På Spåret så var slutstationen och tävlingssvaret Quito, Ecuador. Det blev en väckelse i minnesbehållaren. Oh ja, där har jag varit ett otal gånger. Inte kroppsligt förstås, men med hjälp av gynnsamma etervågor. Det var i början av 50-talet i mitt egna vindsrum på 12 kvadratmeter i affärshuset på Ön i Veckholm. En stor mottagare AGA 1771 med stora kortvågsband som underlättade att fånga in bland annat svaga kortvågsstationer världen över.
En spänd antenn mellan husets skorstenar 10 meter över över marken. Det förstärkte möjligheten till gott resultat. Nätterna togs i anspråk för att avlyssna fjärran sändningar. Nu var det stationen HCJB Quito Ecuador som på 16,77 meter på skalan och med en sändare på 10 kw hade sändningar på svenska. Man hade en svenska som en halvtimme på sena kvällarna berättade om människor, kultur, andliga händelser bland annat ” La voz de los Andes” öppnade hon sitt program. Alltså ” Andernas Röst” åsyftade på den långa bergskedjan Anderna 7 500 kilometer lång.
Vem var den svenska rösten från Ecuador som blev så intressant att avlyssna? Jo, rösten tillhörde Ellen Campara, även kallad ” Tant Ellen”. Ellen Campara föddes i Timrå i Medelpad som Jansson. Hon flyttade till Amerika på 20-talet. Där gifte hon sig med Ecuadors vicekonsul i Chicago. De flyttade till hans hemland Ecuador och hon hette då Campara. Ellen Campara kom in på radiostationen HCJB Quito som reporter att sända program på svenska till sitt gamla hemland. 1943 startade dessa sändningar och hon fick namnet ” Tant Ellen.”
Stationen var egentligen en missionsstation där det religiösa ofta inflikades i det hon berättade. Så mycket påverkades man inte av det, det var mer spännande att kunna höra sitt landsmål 10 420 kilometer bortifrån. Ön Veckholm var den perfekta platsen att kunna ta in kortvågsstationer från världens alla hörn. Tre gånger sändes rapporter till Quito med programuppgifter, frekvens och hörbarhet. Efter ett par månader besvarades mina rapporter med brev och verifikationskort.
En jättemysig kortvågsstation var ZNB i Bechunaland långt ner i Sydafrika. Mafeking hette staden med en station på bara 0,25 kw. Sände lyssnarrapport den 7 november 1952. Spännande väntan på svar givetvis. Jodå, svaret kom den 15 september 1954. Tog tid, men det var ju 1 470 mil och uppförsbacke till Veckholm. 0,25 kw, hur stor var den sändaren? Som ett bilbatteri?
Något helt annat brukar man säga. Med tanke på alla rånförsök mot till exempel matvarubutiker så funderar man över varför man inte plockar bort en skaplig packe sedlar. Tar kassörskan emot en hundralapp så blir hon tvungen att pressa ner den i en fullpackad kassalåda. Många tusen kronor. Låt säga 32 000. Ta bort 80 procent och på det reduceras tjuvens byte. Nya kassaaparater sväljer pengarna på ett föredömligt sätt. Tjuven blir blåst alltså och det är okej. Med detta lilla passus önskas en god vår.