” Men titta, Lilian, visst är han lik Bert-Åke Varg!”
Passageraren vid namn Lilian tittade uppifrån och ner på motormannen och hans något oljefläckade blåställ, där en rejäl tuss trassel tittade fram ur vänster benficka. Maskinisten avslutade just ett telefonsamtal vid receptionsdisken, och torkade med nämnda trassel luren fri från svarta olja.
– Ursäkta, sa Lilians medresenär på finlandsfärjan, men ni är väldigt lik skådespelaren Bert-Åke Varg …
– Jo, men visst, sa mannen i blåställ. Det säger min mamma också!
I baren på Viking Lines m/s Olympia, hade samtidigt den nye bartendern med stora blå glasögon, avslutat sitt lärlingspass och det dessvärre med ett misslyckat jonglerande. Flaskan med grön chartreuse som skulle rotera tre varv i luften, råkade krascha mot bardiskens kant efter enbart två.
– Joker, sa barchefen lugnt. Du får sparken innan du ens börjat.
Men sparken fick inte Johannes ”Joker” Brost. Det blev 318 avsnitt (samtliga) under tio år bakom bardisken i tv-serien ”Rederiet”.
Samtidigt som Bert-Åke Varg, alias Gustav Sjögren, pryade i maskinrummet och ”Joker” strulade som bartender, befann sig Gösta Prüzelius i Viking Lines huvudkontor på andra sidan Hammarbykanalen från Stadsgården räknat. Seriens Reidar Dahlén gick i lära hos verklighetens redare Carl-Bertil Myrsten.
Det handlade om perfektionism. Skaparen av ”Rederiet”, Peter E Falck och producenten Christian Wikander, var inledningsvis hundraprocentigt noga med att exakt allt skulle vara – just exakt.
1991 när inspelningarna började, jobbade jag som informationschef på Viking Line, och blev bland mycket annat filmteamets manusgranskare – hur hälsar kaptenen ombord på en städerska (svar inte alls), hur ges en order på bryggan och vad händer om (tanken är omöjlig) någon sätter sig på kaptenens plats i mässen?
Inspelningarna de första åren skedde interiört ombord på Viking Lines fartyg, medan exteriören är Birka Princess (m/s Freja).
Nyligen avled Johannes Brost. Den ständigt skrattande, allas kamrat. Vid en sen nattmacka i mamma Gudrun Brosts våning (”… hon är alltid i Torekov och nå’n måste ju ta hand om kylskåpet) avslöjade han den stora hemligheten för mig:
”Det räckte med att jag fick höra att Joker jobbar på en färja för att jag skulle bli sjösjuk. Och rädd för att ramla över bord!”
Men fartyget ligger ju vid kaj under inspelningarna – kan väl inte vara något problem?
”Jag kommer en timma före inspelning och står bara där på kajen, med handen i fickan.”
I fickan???
”Japp, där har jag en pytteliten gul badanka, som jag fick av mamma när jag som skräckslagen fyraåring skulle lugna ner mig nog för att simma långa fem meter tvärs över poolen.”
”Känner fortfarande samma trygghet. Gula badankor är magiska.”
….
Hoppas den lilla gula ankan fick följa med Joker ända in i himlen.