Ingen annan utgång att vänta i uppkomna läget

Sällan har väl utgången varit så klar som i fallet med den spar... förlåt, omplacerade sjukhusdirektören Johanna Woltjer.

Håkan Wikström, chefredaktör

Håkan Wikström, chefredaktör

Foto: Staffan Claesson

Enköping2021-06-03 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vad man än kallar det så får Johanna Woltjer sparken från tjänsten som sjukhusdirektör för Lasarettet i Enköping.  
Att Johanna Woltjer kommer att ha kvar sin anställning i Region Uppsala är en annan sak. 

Är allt det här bara Woltjers fel? Knappast. Att komma in i en ny verksamhet med uppdraget att förändra och utveckla samtidigt som en pandemi slår till är värsta tänkbara scenario.
Att hantera en sådan situation krävs ett förtroendekapital hos dem man är satt att leda, uppbyggt under lång tid. Den tiden och möjligheten fick inte Woltjer. Det kan vara en förklaring till att personalens tålamod tröt redan för ett år sen.
Jag tror ingen person med Woltjers kvalifikationer hade velat få chansen i hennes ställe i läget som uppstod.

Stämmer allt som sägs om Woltjers ledarstil? Att hon drivs av ett kontrollbehov, att medarbetare som opponerar sig drabbas av repressalier som leder till en tystnadskultur?
Sannolikt. Om vi ska gå på vad många chefer och medarbetare berättar för EP.
Det märkliga är att Johanna Woltjers bild av hur det har fungerat är så kapitalt olik hennes egen ledningsorganisations och avdelningschefernas bild.
När Johanna Woltjer svarade på avdelningschefernas orosanmälan andas knappt en enda formulering en enda gnutta ånger eller ett uns ödmjukhet. Det är ett nio sidor långt konstaterande av hennes egen förträfflighet och att hon inte svarat för ett enda fel under sina två år som sjukhusdirektör. Det högmodet ledde sannolikt till Woltjers fall.