”Hallå! Hallå!!” En uppfordrande röst ropar på mig från hallen. Närmare bestämt från hatthyllan, visar det sig när jag kommer dit.
”Här är jag!” fortsätter rösten, och jag ser att det är min gamla roller som ligger där och påkallar uppmärksamhet.
”Jaha, vad vill du då?” frågar jag.
”Jag trodde faktiskt att vi höll på med lägenhetsrenovering här”, fortsätter rollern förnumstigt. ”Men nu har jag legat här i en månad. Minst! Och du ser väl själv att det finns mycket kvar som inte är gjort.”
”Njae”, svarar jag ”Nog tycker jag att vi har kommit ganska långt med renoveringen. Alla taken är målade. Och det är nya golv och nya tapeter i nästan alla rum…”
”Men inte här i hallen!” avbryter rollern. ”När ska du egentligen sätta fart? Jag vet minsann att de nya tapeterna ligger hoprullade och väntar i förrådet. Ska vi få vänta hur länge som helst?”
Jag vänder blicken mot förrådsdörren. Det låter som om det är något som skramlar där inne. Inte kan det väl vara tapeterna? De har väl ingenting att skramla med? Fundersamt gläntar jag på dörren och tittar in.
”Trodde aldrig att du skulle släppa ut mig”, muttrar dammsugaren borta i hörnet. ”Det var allt bra länge sedan jag fick komma ut.”
”Förstår inte vad du menar… Det är väl inte så värst länge sedan det dammsögs här i huset?”
”Titta på golvet!” Dammsugaren blåser upprört. ”Fullt med smågrus ifrån gator och torg som ni dragit in. Har du tänkt att det ska få sprida sig i hela lägenheten kanske? Va? Va?”
”Nej, det tänkte jag väl inte. Förresten sopade jag upp det värsta med sopborsten häromdagen.”
”Sopborsten! Så gammalmodigt!” Dammsugaren ruskar förorättat på slangen. ”Det blir aldrig lika bra!”
Det var väldigt vilket väsen det är här i huset! Och nu tycker jag att jag hör ljud från badrummet också. Jag sliter upp badrumsdörren och kliver in. Där på bänken ovanför tvättmaskinen ligger ett lass nytvättade skjortor och väntar.
”Var är strykbrädan?” gnäller den blårutiga. ”Och strykjärnet, när ska vi få träffa det? Har du ens packat upp det sedan flytten?”
”Jamen, det har jag ju.” Fast jag måste erkänna att strykning inte tillhör mina favoritsysselsättningar, så det har nog inte precis blivit utslitet, men det tänker inte jag stå här och diskutera. Inte med min tvätt i alla fall.
”Vi har legat här ända sedan i förrgår”, klagar den rödrandiga och alla skjortorna drar ihop sig så att de ser ännu skrynkligare ut. ”Vi vill strukna och bli upphängda på galgar. Nu.”
”Ja, jag ska. Jag lovar! Men inte just nu…” Jag backar ut ur badrummet och stänger dörren ordentligt efter mig så att jag slipper lyssna på de klagande kläderna.
Ute har våren kommit smygande. Det var allt bra länge sedan solen sken så varmt som idag. Jag bestämmer mig på ögonblicket och river åt mig jackan från kapphängaren utan att lyssna på rollerns gnäll från hatthyllan. Och snart är jag ute och njuter av de ljumma vårvindarna och fåglarna som har börjat sjunga upp sig. Tapetseringen kan jag göra sedan, stryktvätten försvinner inte och dammsugaren ska nog få komma ut ur förrådet, men den här vårdagen är just nu.
Det gäller att prioritera.