Yngsta barnbarnet har i jul lagt mycket energi på en ny leksak, en plocklåda med olikformade hål där det är meningen att man ska stoppa in träklossar. Hålen och klossarna är så finurligt formade att det bara går att stoppa bollar i de runda hålen, tärningar i de fyrkantiga och, svårast, pyramider i de trekantiga. Det krävde all hans koncentration och han blev mycket belåten när han lyckades.
Att sortera är en nyttig kunskap som man också har glädje av senare i livet. Att lägga gafflar med gafflar och skedar med skedar gör det enklare att hitta i besticklådan, och att para ihop strumpor i strumplådan sparar tid på morgonen. Är det förresten någon mer än jag som funderar över varför det finns så många udda och ensamma strumpor? Är alla högerstrumpor på konferens? Men när det finns två av samma sort, sätter jag ihop dem så att de ligger tillsammans.
Sophantering är ett annat område där man har glädje av att kunna sortera. Jag tyckte att det var väldigt jobbigt till att börja med. Att lägga tidningarna för sig var inga problem. Det hade jag gjort länge. När jag var liten ställde man ut kassar med tidningar vid grinden så att ”tidningsinsamlingen” kunde plocka upp dem. Men då var det nog det enda som man sorterade bort från de övriga soporna.
Senare började vi också sortera undan matavfall som kompost. Och när de bruna papperspåsarna kom, blev det ännu smidigare. Det gällde bara att komma ihåg att stoppa dem i de bruna tunnorna och inte i de gröna, men det lärde man sig snabbt.
Sedan blev det knepigare. Nu var det inte bara kompost och tidningar som skulle sorteras för sig utan också färgat och ofärgat glas, kartong, plast och metall. Jag minns att jag tyckte att det var väldigt jobbigt till att börja med. Och var skulle jag ha alla sorteringskärl i köket? Det kändes helt omöjligt. Men det tog faktiskt inte alls lång tid att vänja sig, och med smarta sorteringslösningar gick det nästan inte åt mer plats än tidigare. Nu kan jag inte förstå hur jag kunde tycka att det var det minsta besvärligt, det går helt automatiskt.
Men så verkar det inte riktigt vara för alla. Jag blir inte längre förvånad, men desto mer irriterad, när jag ser att någon har misslyckats med sin sopsortering. Det ligger metall bland kartongerna och plast i komposten. Någon eller några har inte brytt sig om att sortera alls, utan slängt alla sina sopor i kärlet för restsopor. Någon har ställt en obehövd matta hoprullad och lutad mot väggen. Undrar vart den är på väg?
Så tydligen är det inte så lätt för alla att sortera sina sopor ändå. Jag bryr mig inte om hur de har det i sina besticklådor eller med sina kläder, men soprummen är för alla. Kanske man skulle dela ut plocklådor till dem som har svårt med sopsorteringen, så att de kan börja öva med bollar, tärningar och pyramider? Jag tror att alla kan lära sig ifall bara viljan finns.