Jag hade faktiskt inte ögonen i kors när klockan ringde. För jag var redan klarvaken.
Halv fem, långt innan klockan plingade, vaknade jag av en stressdröm där allt jag drömde var upp till mig att hinna med. Det är alltid en jobbig känsla av att jag kunde ha gjort bättre eller annorlunda.
En av de saker jag avskyr mest är att komma försent. För oftast betyder det att jag förstör schemat för någon annan. Och just måndagar är en sådan dag då stressen brukar slå till. Veckan måste börja med flyt och inget får liksom bli fel. Ja ni fattar kanske känslan.
Men nyligen var jag med om en stressituation där jag inte kunde påverka något själv. Och det var så intressant att se hur alla andra agerade som var i samma sits.
Vi satt inte i samma båt, utan på samma flygplan. En tekniker hade tillkallats som tog väldigt lång tid på sig innan han dök upp.
I över en timma satt vi i ett väldigt varmt plan och väntade. Folk skruvade på sig, suckade och tittade på klockan. Bredvid mig hade jag en väldigt nervös dam. Hon sa och gjorde en del konstiga saker när jag skulle sätta mig på platsen innanför henne, som gjorde att jag förstod att hon sällan flög. Kanske för första gången.
Hon ringde hela tiden till sin dotter och ursäktade sig för att planet inte lyft och dottern fick stå i Stockholm och vänta. Sa att hon "gör allt hon kan" för att planet skulle lyfta.
Vi kunde inte göra så mycket. Inte ens piloten stressade upp sig. Han sa till slut något som jag såg fick alla i hela planet dra en suck av lättnad.
– Jag är väldigt ledsen. Vi krockade med en fågel innan vi landade och en tekniker måste helt enkelt inspektera flygplansvingen och göra rent. Det är tråkigt att vi är så försenade. Men det finns faktiskt ingenting vi kan göra åt sånt här när vi flyger. Jag är ledsen. Men de var i luften först.
Helt plötsligt var alla fria från skuld. Den söta damen ringde sin dotter utan stress i rösten och sa att hon inte kunde göra något åt förseningen, för fåglarna var faktiskt i luften före flygplanen. Tjejen framför sa till sin granne att det kan vara skönt ibland att bli sen, för då slipper hon städa som hon tänkt. Mannen bakom mig sa glatt till flygvärdinnan som passerade att kaffet kommer smaka godare nu när han fått vänta så länge.
Hela planets stress flög iväg. Alla log. Men jag tyckte synd om fågeln.