En trappa upp i Hallwylska museet i Stockholm, bakom en av de stora trädörrarna, tecknar en bekant scen upp sig. Alla som har sett Ingmar Bergmans film "Fanny och Alexander" lär känna igen sig direkt, för dockorna som har ställts kring det dukade julbordet bär originalkostymerna från filmen.

Vandringen genom Bergmans filmvärld fortsätter i de övriga rummen. "Viskningar och rop", "Sommarnattens leende", "Gycklarnas afton" och "Jungfrukällan", med flera, finns alla representerade i form av kostymer skapade av bland andra Max Goldstein och Marik Vos.

Ett outforskat ämne

Artikelbild

| Bakom utställningen står producenterna Nils Harning och Anna Bergman och projektledaren Jessica Söderqvist. Ingmar Bergmans berömda jackor ställs också ut.

I samband med utställningen ges också den omfattande katalogen "Bergman på modet" ut. Den är skriven av utställningsproducenterna Anna Bergman, scenograf och kostymtecknare, och Nils Harning, lärare i kostym/rekvisita vid Stockholms dramatiska högskola, och är kulmen av ett åtta år långt arbete.

Även om det finns hur mycket som helst skrivet om Bergman så är det ingen som har skrivit om kostymerna. 2018 är det jubileum, så det kändes ändå som att det fanns en tanke med att boken dröjde så länge, säger Anna Bergman.
Folk som tänker att Ingmar Bergman är ett uttömt ämne har kanske inte förstått att vårt arbete handlar om Bergman i förhållande till sina andra konstnärer – sitt team. Vad som händer när han använder sig av andra konstnärer för att lyfta sina historier, det är mycket av vad den här utställningen går ut på, säger Nils Harning.

Favoritfärger och koder

Artikelbild

| "Fanny och Alexander" är en av Bergmanfilmerna vars kostymer ställs ut på Hallwylska museet i Stockholm.

Utställningen presenterar kostymer från Bergmanfilmerna som utspelar sig kring det förra sekelskiftet. Kläderna ställs ut i en miljö som liknar den som Ingmar Bergman själv växte upp i och som har inspirerat så mycket av hans skapande. Regissörens bruk av kläder och färger i sina filmer var också hårt kodat. Männen trycks åt sidan i sina mörka kostymer medan kvinnorna står i centrum och lyser i färgglada kreationer – trots att många av filmerna är svartvita.

Vi har intervjuat många av kostymtecknarna som arbetade med Bergman och som fortfarande är vid liv. De säger ungefär samma saker: att han hade vissa favoritfärger och vissa koder – en äldre kvinna ser ut på ett visst sätt, en ung kvinna på ett visst sätt, säger Anna Bergman.
Den typiska "Bergmankvinnan" har ju en viss stil som går att känna igen, och det är den vi försöker ringa in här. En av kostymtecknarna, Inger Pehrsson, sade så här: "Det bästa är att titta på regissörernas fruar". Så var det med Bergman. Det var bara att titta på hur hustrun såg ut så visste man hur man skulle klä huvudrollsinnehavaren, med frisyr och allting.