– Jag kan ibland, när jag vistas i naturen, förnimma att gränsen mellan min yttre och inre verklighet är lika tunn som luften jag andas. Det tema jag valt för den här utställningen handlar om den erfarenheten, säger konstnären Katrina Loelv.

I sitt måleri reflekterar hon över vår relation till naturen och vår jord och förmedlar sin förundran över det storslagna som finns nära oss eller som vi upptäcker på resor.

– Ta Lofoten, till exempel, som är en vidunderlig plats. Man blir bländad av naturens tjuskraft. Här kan sol, regn, snö, hagel och sol igen mötas på samma dag.

Artikelbild

| En ”bomullsbuske" en vinterdag. Väl avvägda former och färger präglar Katrina Loelds måleri.

– I mitt måleri vill jag visa att det vi har är vackert, säger hon, och berättar att hennes solgult lysande målning ”Field of Hope” har inspirerats av de miljoner solrosor som planterades ut på enorma fält efter att den förödande tsunamin förstörde kärnreaktorer i Fukushimas kraftverk i Japan.

Solrosen har nämligen förmåga att absorbera gifter. Dessa fält kallades Field of Hope.

Hon kallar sina bilder reflektioner med existentiella bottnar. De återger upplevelser av naturen, men är formmässigt inte direkt föreställande – snarare abstrakta minnesbilder av en stämning eller känsla. I sviten ”Vattenlegender” tycks formerna ha tagits fram med stor snabbhet ­vilket för tankarna till kinesiska tecken. Det ser impressionistiskt ut – men är inte det, menar Katrina Loelv – snarare improvisatoriskt. Varje penseldrag är noga balanserad och resultatet harmoniskt.

Färg-och formmässigt är bilderna ofta sparsmakade. Grått, blått, svart. Men det blixtrar till ibland, som i ”Field of Hope”. Innehållsmässigt rymmer de både de globala tankarna om vår hotade jord och de mer personliga tankarna om jagets igenkänning och anpassning. I det koloristiska bildspråket är poesin framträdande och det är säkert inte en tillfällighet att en målning heter ”Haiku” (japansk kortdikt).

Artikelbild

| Formspråket för tankarna till kinesiska tecken. Föreställande abstraktion.

Katrina Loelvs utställning kan ses om ett inlägg i klimatdebatten med tyngdpunkt på naturens skönhet och inneboende kraft. Men det är också en lustfylld lek med former och färger där det måleriska lockat.

– Jag har arbetat i ett och ett halvt år med de 30-tal målningar jag ställer ut, berättar Katrina Loelv, vars utställning ”Jordberättelser” öppnar lördagen den 23 februari och pågår till den 17 mars på Konsthallen i Tingshuset.