Gudrun har ställt ut på Konsthallen tidigare. För drygt 16 år sedan. EP skrev så här om hennes utställning: ”Barndomens fjällvärld i Arjeplog tycks ha lämnat outplånliga spår hos konstnären Gudrun Westerlund! Till den återkommer hon gärna, både som gäst och konstnär.”
Nu är hon tillbaka med ett stort fång av kraftfulla, expressiva och färgstarka minnesbilder i målningar av stora, ofta stående format. Fjällvärlden och barndomens upplevelser i Arjeplog, både de otrygga och de trygga, fortsätter att leva och reflekteras i hennes konst.
”Varelser och blickar” möter i det första av Konsthallens tre rum. Här fångas och fängslas man av figurer med skarpa, ilskna eller uppfordrande ögon. Målningarna brinner i de för fjällvärlden så karaktäristiska mustiga färgerna (man tänker på ”fjällkonstnären” Helmer Osslunds färgskala). Det är svårt att inte bli förälskad i målningen ”Se upp”, en bild av en mycket bestämd och framåt varelse, vars blick man helt enkelt måste ta på allvar.
”Förknippat med vatten” är temat i det innersta rummet. Även här är varelserna viktiga. De är kvinnor eller androgyna figurer. Ibland är de dramatiskt på väg upp ur vattenhål, eller är de på väg ned? Symboliken är påtaglig och inbjuder till tankar. Vad vill bilden berätta? Och varför är vattnet så centralt?
– Att åka ut på sjöar och fiska på ibland stormiga sjöar hör till barndomen i Arjeplog. Vattnet är viktigt, men också farligt. Man kan ju drunkna.
Målningen ”Den svarta ön” är en ren naturbild. Utan figurer. – Man har tolkat bilden som Utöya. Men det är det inte. Jag ville helt enkelt måla träd ovanifrån, säger Gudrun, som kan inspireras av något hon sett, något hon upplevt eller poesi hon läst. Den måleriska aspekten, hur man överför intrycket till bild, är en utmaning som hon målar med äggoljetempera (ägg, rå eller kokt kallpressad och renad linolja, vatten och pigment) på duk.
Målningen ”Magiska fingrar” är symbolisk, eller? Nej, egentligen inte, säger Gudrun, det är en konkret bild av en sitarspelare, som i badet håller upp sina känsliga ”sitarfingrar”. Men även om det finns en konkret förklaring känner man att det under ytan finns en annan värld, som vännen och poeten/författaren Birgitta Lillpers beskriver så här: ”Av allt det jag hittills genom åren sett av Gudruns måleri har för mig med tiden kommit att uppstå ett slags parallellvärld – och jag ser alltid hennes målningar som skildringar där inifrån”
Gudrun Westerlunds utställning öppnar Konsthallens vårsäsong och pågår till den 26 februari. När Gudrun kommer till Konsthallen torsdag den 16 februari i arrangemanget ”Möte med konstnären” har hon sällskap av Birgitta Lillpers som medverkar med diktläsning och tankar om Gudruns måleri.
Gunilla Edström