Meta Roos har sin trogna publik och inledningen med ”Soft winds” och ”Without a song” från skivan med förstnämnda melodis namn gjorde att publiken blev ännu mer trogen. Men frågan är om inte nästa stycke, var något av en höjdpunkt. Povel Ramels melodi och Beppe Wolgers text till ”Visan om mina vänner” visar upp två genier i all sin glans. Musik av Ramelsk klass och texter som de som Beppe åstadkom – sådant görs inte idag!
Meta fortsatte med Barbra Streisands ”Evergreen” och så kom en gammal och sentimental bekant, nämligen ”Answer me”. Den sjöngs bland annat av Nat ”King” Cole.
Ett instrumentalt nummer, ”For Sonny Rollins”, visade upp inte minst varför basisten Hans Backenroth är en av Sveriges bästa på sitt instrument. Ett trevligt och svängigt medley fanns även med i första set.
Dizzy Gillespies ”Manteca” inledde andra set varpå Ella Fitzgeralds genombrottsnummer ”A-tisket, A-tasket” följde. Fokus lades till stor del just på denna stora sångerskas repertoar fortsättningsvis. Här kan bland annat nämnas ”Lullaby of Broadway”, ”Someone to watch over me”, ”Goody, goody” och ”Can anyone explain”. Allt utfört på allra bästa sätt.
Meta Roos har en närvaro på scenen och en utstrålning, som verkligen går hem. Rösten bär fint och har en härlig klang. Dessutom har hon uppenbarligen roligt då hon uppträder. Som publik ger vi oss genast och uppskattar henne tillbaka!
Hon lovordade med rätta sina medmusikanter. Hans Backenroth är något av en husbasist här i Enköping. Mikael Skoglund visade sig vara både en lyhörd ackompanjatör och en spännande och flyhänt solist. Jan Ottesens gitarrspel var också läckert att lyssna till. Fantasirika improvisationer och oklanderlig teknik är en bra formel. Slutligen är alltid Joakim, ”Jocke”, Ekberg en klippa bakom sitt trumset. Han gör det han ska och slår inte sönder musiken. Enköpings Musikklubb fick en lysande start på vårsäsongen. Det fortsatta programmet lovar lika gott. Publiken låter hälsa att den kommer tillbaka.