Jag och min kompis Alice ska till Nya Zeeland. Hon är min bästa vän och vi har känt varandra sedan vi föddes. Jag och Alice har redan börjat packa. Om fem dagar åker vi och ska vara där i ungefär två veckor. Alice och jag längtar jättemycket till att åka, mest för att vi båda älskar djur så mycket.
Nu är det dagen då vi ska åka och vi sitter på flygplatsen. Snart går planet.
Efter en stund sitter vi på planet och är uppe i luften. När vi har åkt i nästan 30 timmar ska planet snart landa.
Nu har planet landat och vi har precis klivit ut känns det som i en bastu. Det är stekhett och fuktigt.Det är väldigt sent så vi ska åka direkt till hotellet. När vi kommer in i hotellrummet så ser vi att det är två sängar. Vi är så trötta så vi orkar inte titta runt så mycket utan vi börjar bara packa upp lite snabbt och sedan går vi och lägger oss.
I dag ska vi ut i djungeln på en liten guidetur för att vi vill se spännande och ovanliga djur. Nu är vi i djungeln och vi har redan sett en massa djur. Vi har ungefär åkt hälften av turen och det är så kul, men plötsligt ser vi en tjock, grå svans bakom ett träd. Vi blir nyfikna. Vi ser att djuret är grått och att det har svarta ränder. Djuret verkar vara väldigt stort. Men sedan så ser vi inte djuret längre för bilen fortsätter att rulla. Nu är guideturen slut och vi åker tillbaka till hotellet. Hela natten drömmer jag om det där djuret.
Nu är det morgonen efter och jag och Alice ska ner för att äta frukost. När vi kommer upp från frukosten så börjar vi fundera på vad vi ska göra idag. Vi vill båda veta mer om det där djuret så vi bestämmer oss för att vi skulle åka tillbaka till det där stället där vi såg djuret dagen innan.
Nu är vi där vi såg djuret igår, men vi ser inget.
– DÄR!! skriker Alice.
– Tyst säger jag, du kan skrämma det.
Vi går långsamt fram till djuret. När vi nästan var framme vid djuret ser vi att det är väldigt stort, men vi vet verkligen inte vad det kan vara för djur. Djuret ser oss nästan, för jag råkade kliva på en kvist men vi hinner gömma oss bakom ett träd. Vi fortsätter att smyga fram till djuret. Vi tittar på djuret och ser att det har ett sår på benet. Utan att tänka mig för så klappar jag djuret. Djuret tittar på oss och vi blir lite rädda, men sitter kvar och jag fortsätter klappa djuret som verkar gilla det.
– Vi kallar den Gruff, sa Alice.
Jag börjar klappa på Gruffs sår, men då blir han helt galen så vi springer och Gruff springer efter oss. När vi börjar komma ut ur djungeln stannar Gruff och går tillbaka in i djungeln, medan vi börjar gå tillbaka till hotellet.
Nästa dag. Idag ville vi verkligen tillbaka till Gruff, även om vi var lite rädda.
När vi kom till platsen där vi brukade se Gruff så var han inte där. Vi börja leta men vi hittade inte honom någonstans. Efter en ganska lång stund hittade vi tillslut Gruff. Vi smög fram och började klappa honom, fast inte på såret den här gången. Vi ville hjälpa Gruff med hans sår, så vi hämtade ett stort blad och doppade det i vatten och la på såret. Han verkade tycka det var skönt för han satt kvar. Efter ett tag så la sig Gruff ner. Vi klappade Gruff på magen och det verkade han också gilla. Vi satt kvar och kliade honom jättelänge. Till sist var det väldigt sent, så vi började gå hem.
Nästa dag när vi hade vaknat och ätit frukost bestämde vi oss för att gå till Gruff igen. Vi gick till Gruff nästan varje dag på resan. Men när dom två veckorna tog slut fick vi säga hejdå till Gruff.
Sista dagen på Nya Zeeland var vi på flygplatsen och väntade på att få gå på planet. Hela resan hem tänkte jag på Gruff. När planet landade så var mamma redan där och skulle hämta oss. När jag kom hem så la jag mig i sängen direkt, för jag var så trött. Kanske skulle jag drömma om det mystiska grå och randiga djuret igen.
Snipp, snapp, snut så var sagan slut!