Harry vaknade till ett blinkande ljus.
Han slog trött upp ögonen och kollade på klockan,02:48.
– Vad är det? tänker han och börjar sakta gå mot fönstret.
När han kom fram till den randiga gardinen kikade han längst den ödsliga vägen från träden vid den gamla lekparken, skroten på kullen och till den lilla trädkojan vid ån.
– Ingen här, mumlar Harry och börjar gå tillbaka till sängen när plötsligt ett skarpt ljus blinkar till från ån.
– Vad var det? sa Harry högt och slog handen för munnen och undrade om någon hörde det.
Han smyger fram och öppnar byrålådan bredvid sängen och plockar ut kikaren han fått av sin morfar i födelsedagspresent.
–Vad tusan är det där? viskar Harry för sig själv när han smyger fram mot fönstret.
– kanske ska lägga mig i stället? tänkte han på vägen dit.
– Ja, jag går och lägger mig igen, sa Harry tyst för sig själv och gick tillbaka till sängen för att sova.
Harry slog upp ögonen till ljudet av väckarklockan
– Harry, kom nu! ropade hans lillebror Erik.
– Jag kommer, skrek Harry tillbaka.
Innan Harry hann gå ner kom Erik springande och tacklade honom.
– Sluta, sa Harry.
– Nej, kom nu sa Erik och stirrade ner på honom med sina blåa ögon.
– Okej, jag kommer. sa Harry och lyfte bort Erik som bara var tio år till skillnad från Harry som var 13 år.
– Är det frukost? frågade Harry och började gå mot trappan.
– Ja, svarade Erik och följde efter.
Harry och Erik gick ner och åt sin frukost.
– Harry kan vi gå ut nu? frågade Erik.
– Okej. Svarade Harry och gick för att ta på sig ytterkläder.
– Erik, kom ner nu, ropade Harry.
– Jag kommer, ropade Erik tillbaka och klättrade ner från trädet medan han tyst skrattade för sig själv för han visste att han skulle lyckas.
Harry gick lite i förväg till trädkojan och var snart framme. Lamporna tändes konstigt nog och slocknade snabbt.
– Vad var det? sa Harry snabbt och hörde att fönstret öppnades.
Krukan på bordet blåste i golvet och gick i bitar.
–Vad händer? ropade Harry precis som kojan började skaka.
Harry tog upp hammaren vid spiklådan på golvet och sprang mot fönstret.
– Hjälp! ropade Harry medan han slog sönder fönstret med hammaren.
Han klättrade upp på fönsterkarmen och hoppade rätt ner i floden.
– ERIK! var är du? ropade Harry.
Inget svar.
Plötsligt började ena trädet som höll uppe trädkojan att falla. Harry han precis flytta sig ur vägen innan trädet träffade marken.
– Vem var det! Ropade Harry precis som trädkojan rasade.
Harry vände sig om och sprang rätt ner i ån.Han svor tyst för sig själv och tog sig snabbt upp ur ån och in bakom ett träd. Harry tog sig försiktigt upp i trädet och kollade ner på spillrorna av trädkojan.
– Vem gjorde det där? sa Harry för sig själv.
Efter en stund tog han sig försiktigt ner från trädet och över ån. Harry smög försiktigt fram till trädet Erik varit uppe i.
– Erik, var är du? viskade Harry.
Han smög sig tillbaka till ån och hukade sig vid snåre och hörde Erik viska.
– Hallå?
Harry tog sig snabbt fram till gläntan där ljudet kom från och såg Erik sitta vid snåren lite rivmärken i ansiktet, löv i sitt blonda hår och ett hål i jeansen.
– Harry vad hände med kojan? frågade Erik.
– Den rasade, men var var du? svarade Harry.
– Jag gömde mig. sa Erik.
– Men varfö…
– Just a prank bro! sa Erik och sprang iväg.
– Vänta Erik! ropade Harry efter honom.
Harry började snabbt knappa in på Erik tacklade honom när han kom ikapp.
– Vad menar du med det? frågade Harry.
– Pappa sa att kojan skulle rivas så jag lurade dig, sa Erik skrattande.
– Kom nu, vi ska prata med pappa...