Ute På Stan

Förföljd. Det känns som att någon följer mig.

Förföljd. Det känns som att någon följer mig.

Foto: Hasse Holmberg

Kultur och Nöje2017-08-05 10:00

Jag är i staden. Jag sa nyss hejdå till mina kompisar. Jag ska gå hem. Det känns som att någon följer mig. Det är mörkt ute och börjar att bli kallt. Jag känner hur min kropp blir tröttare och törstigare. Jag kollar bakom mig. Det går någon där! Jag börjar gå lite snabbare och personen bakom mig också! Jag börjar att springa.

Personen säger ”Vänta! Du är törstig jag ser det på dig.” Hon räcker fram en vattenflaska och säger ”Drick”. Jag säger ”Har du lagt i något?” Hon svarar med ett ”Nej Aldrig i livet varför skulle jag göra det?!”. Jag dricker kalla klunkar, det iskalla vattnet är gott. Jag dricker allt och efter den sista klunken känner jag mig yr. Jag blir yrare och yrare för varje sekund som går. Plötsligt faller jag bakåt… Jag vaknar upp i ett rum. Med silvertejp för munnen.

Motivering: Spännande läsning som tog ett tvärt slut. Jag vill läsa mer, vad hände sen?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!