Christian Sonesson, kommunstyrelsens ordförande (M) i skånska Staffanstorp, har meddelat att IS-återvändare inte är välkomna till kommunen. Han meddelade också avsikten att de inte heller skall få någon hjälp från kommunen i form av bidrag eller annan samhällelig service.
Det är inte svårt att känna sympati med den moraliska upprördhet som ligger bakom Sonessons utspel. Men den ryggradsreflexen ger inte kommuner rätt att sätta lag och ordning ur spel på det sättet. Det brukar sägas att land skall med lag byggas, och det gäller även här. Lagen ger inte utrymme för en kommun att särbehandla invånare på dylikt vis.
IS-terroristerna och deras anhang har begått och understött obeskrivligt fasansfulla handlingar. Deras offer förtjänar den upprättelse som är möjlig, och IS-medlemmarna själva har gjort sig förtjänta av straff. Många av dem som återvänder till Sverige utgör dessutom säkerhetshot, och behöver hållas under Säpos bevakning.
Men terroristerna ska hanteras inom det utrymme som lagen tillåter. Om det är otillräckligt finns i sådana fall möjligheten att ändra lagen. Men en kommun kan inte på egen hand ta denna typ av initiativ i frågor som ligger under statens jurisdiktion. Att öppna upp för dylikt är i princip en form av anarki, vilket kommer att stjälpa snarare än hjälpa i det långa loppet.
Uttalanden som Sonessons ger inte desto mindre luft åt många medborgares frustration inför hur handfallet Sverige länge har stått i mötet med IS-terroristerna. De känslorna är fullt förståeliga.
Men vill man bidra konstruktivt bör man lyssna till experter som Magnus Ranstorp, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, som har föreslagit att IS-återvändarna skall bemötas dels med straff men också med avhopparverksamhet – precis som det finns strategier för att få gängkriminella ut ur ett liv i brottslighet.
Det handlar bland annat om uppsökande verksamhet och att man låter dem förstå att de finns på polisens radar. Både polis och socialtjänst bör involveras. Där har kommunerna en viktig roll att spela, vilket skulle sättas ur spel om de som nu föreslagits i Staffanstorp stryper all form av social hjälp och därmed även kontakten med terroristerna.
Med det sagt måste man också undvika de absurda förslag som till exempel lanserades i Stockholm för några år sedan, där återvändare skulle erbjudas särskilda förmåner i form av försörjning och företräde i bostadsköer.
Det offentliga Sverige har varit naivt gentemot terrorismen. Och det tog förbluffande lång tid innan rimlig respons började ta form, såsom förslag om lagändringar och grundandet av Centrum mot våldsbejakande extremism.
Men naiviteten och senfärdigheten ursäktar inte kommunala avsteg från lagen. Att kommuner ryter ifrån kanske fyller signalpolitiska funktioner, men det löser inte problemen i sig. (SNB)