Polisen i Bergslagen vill ha ny kommunikationsradio som kan användas i arbetet. Det nuvarande kommunikationssystemet Rakel, förkortning för Radiokommunikation för effektiv ledning, har inte de funktioner som önskas.
Systemet används av cirka 550 organisationer, bland annat räddningstjänsten, polisen, ambulansverksamheten, landstingen och militärpolisen. Systemet har funnits i 10 år, men polisen i Bergslagen menar att ett nytt behövs. Det går till exempel inte att skicka bild eller film på en misstänkt som är efterlyst i det nuvarande systemet, vilket försvårar arbetet.
Rakel brister inte bara när det gäller funktioner, utan lider också av tekniska problem. I somras visade det sig att dålig täckning försvårade släckningsarbetet i Älvdalen. Räddningspersonalen fick då ta hjälp av försvarets satellittelefoner. Dessutom tvingades de förbereda sig på att använda budbärare på motorcykel (DN 31/7). Även vid skogsbranden i Västmanland 2014 orsakade Rakel likartade problem.
Viktiga samhällsinstanser ska ha välfungerande kommunikationssystem som kan ge stöd för ny teknik. Enligt MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, kan ett nytt system vara på plats tidigast om fem år ifall regeringen redan i dag tar beslut i frågan. Ett sådant system skulle också kosta flera miljarder att bygga upp (SR 25/10).
Men frågan borde inte vara hur Rakel kan utvecklas, utan snarare vilket system som ska användas och hur det ska se ut. I Storbritannien har ett nytt kommunikationssystem kunnat tas i bruk genom att man upprättat prioriterade kanaler i befintligt mobilnät. Men då påverkas inte funktionen när nätet överbelastas. Systemet kan då leva upp till säkerhetskraven och sekretessen, samtidigt som det skulle kunna göra det möjligt att överföra bilder och film.
En modernisering av systemet behövs, men samtidigt måste arbetet med att ta fram detta vara nyanserat. Redan i dag har miljarder investerats i utbyggnad och uppdatering av Rakel. Att ta fram ett liknande system är kanske inte lösningen.
Rakel är inte det enda system som inte håller måttet. Fler exempel finns inom offentlig sektor, bland annat inom vården. Ofta är systemen dysfunktionella, gamla och onödigt krångliga. Inte sällan måste personalen använda privata telefoner och e-post för att förmedla information. Även om det inte borde förekomma, går det inte att bortse från att det ofta är smidigare. Dock är det inte bra för säkerheten. Känsliga uppgifter kan lätt hamna i orätta händer genom mänskliga misstag som att meddelanden skickas till fel mottagare.
Det borde vara självklart att samhällsfunktioner ska ha system som fungerar och som inte är onödigt byråkratiska. Polisen och räddningstjänsten måste ha ett kommunikationssystem som tillåter användning av tekniska funktioner som är användbara i arbetet. Ett välfungerande system underlättar inte bara arbetet – det garanterar också att känsliga uppgifter skyddas på rätt sätt. (SNB)