Trots att tio procent av det statliga vägnätet ligger i Västerbotten, och har stora brister, tilldelas länet endast tre procent av statens länsanslag för vägunderhåll. Det vittnar om den ojämlikhetsfaktor som finns i hur det svenska vägnätet underhålls.
Samma tendens framgår i den årliga vägkvalitetsrapport som Motormännens riksförbund publicerar sedan fem år tillbaka. I rapporten granskar Motormännen Sveriges vägnät. Funktionärer från Motormännen undersöker vägytors ojämnhet runtom i landet och rapporterar brister i kvalitén. Granskningen gäller Europa-, riks- och länsvägar.
Den senaste rapporten, baserad på undersökningar som gjordes under 2018, publicerades nyligen. De allra flesta vägarna har enligt granskningen en bra eller åtminstone acceptabel standard. Men av det undersökta vägnätet underkänns 0,7 procent av Europavägnätet, 0,5 procent av riksvägnätet och 1,1, procent av länsvägnätet.
Det är värt att notera att vägarnas kvalitet skiljer sig mycket från län till län. Skogs- och glesbygdslän har påtagligt sämre vägar. Inte minst är skillnaden stor mellan norra och södra Sverige. Av de riks- och länsvägar med sämst vägyta ligger nästan alla – 19 av 20 – i Norrland. Allra värst är det i Västerbotten och Norrbotten, i synnerhet vad gäller riksvägnätet där hela 5,1 respektive 7,7 procent av vägarna underkänns.
För de stora regionerna som Västerbotten med flera innebär det stora problem, då de långa avstånden innebär att det är nödvändigt att kunna köra någorlunda fort mellan olika orter – något som försvåras betydligt av att de dåliga vägarna lett att man har tvingats sänka hastigheten på långa sträckor.
Många vägar är också underdimensionerade, som E20 som går genom Västergötland. Trots att rutten är högtrafikerad under årets varmare halva är vägen fortsatt underprioriterad, eftersom Trafikverket inte räknar vägen som högtrafikerad i statistisk bemärkelse sett till genomsnittet spritt över hela året.
Betydelsen av att hela landet har goda vägar skall inte förringas. Problemet med dåliga vägar är betydligt allvarligare än att bilresan blir obekväm. De ojämna vägytorna påverkar både trafiksäkerheten och framkomligheten negativt. Ju längre vägarna lämnas i sitt undermåliga skick innan de åtgärdas, desto mer ökar statens driftskostnader för dem.
Det finns även en klimataspekt i det hela. Där vägarna håller för dålig kvalitet nödgas transporter ta långa omvägar för att komma fram. Resultatet blir, utöver högre transportkostnader, att koldioxidutsläppen ökar.
Det brukar heta att hela Sverige skall leva. För det krävs bland annat att vägnätet underhålls ordentligt. Vägarna är som ett blodomlopp för Sverige, och måste fungera väl för att de skall användas. Om de negligeras kommer det påverka livskvalitén på landsbygden och mindre städer negativt. Beslutsfattarna som annars tycks mer intresserade av att fantisera om höghastighetståg skulle göra rätt i att inse betydelsen av välfungerande vägnät – även utanför storstadsregionerna. (SNB)