Att Skolinspektionen går in och tar över ledningen av Storvretskolan i Botkyrka utanför Stockholm är unikt. Det har aldrig tidigare skett att staten genom Skolinspektionen använder den typen av åtgärder för rättelse – det kraftfullaste verktyg myndigheten har till sitt förfogande – för att lösa en kommunal skolas problem. Till skillnad mot friskolor kan Skolinspektionen inte stänga ned kommunala skolor, annat än tillfälligt. De statliga åtgärderna för rättelse är dock tänkta som den närmsta motsvarigheten till ett sådant nedstängande.
Konkret innebär det att Skolinspektionen kommer att placera rådgivare på skolan, personer som själva tidigare har arbetat som rektorer och som skall hjälpa skolans ledning att åtgärda de missförhållanden som råder. Att det behövs är tydligt: ledningen har under de två år som Skolinspektionen följt skolan inte lyckats att lösa problemen på egen hand. Elever i behov av särskilt stöd får inte den hjälp de behöver. Våld och trakasserier gör att eleverna inte känner sig trygga. Situationen har dessutom förvärrats av att flera lärare har slutat. Inte undra på att skolans ledningen själv tycks välkomna Skolinspektionens ingripande.
Hela den här historien demonstrerar hur felaktig den föreställningen är att ”problemskolor” mot vilka Skolinspektionen måste ingripa på något sätt skulle vara ett fenomen som framförallt gäller friskolorna. Sedan 2010 har 21 friskolor blivit nedstängda – det vill säga fått sina tillstånd indragna. Skolinspektionen kan som sagt inte göra på samma sätt gentemot en kommunal skola, men att man nu tar till en drastisk lösning för att få bukt med även en kommunal skola är helt rätt. Förhoppningsvis kommer man inte dra sig för att använda samma verktyg gentemot andra kommunala skolor med allvarliga problem.
Även om staten inte längre är huvudman för den svenska skolan kvarstår behovet av statlig kontroll. Om kommunerna inte sköter sitt uppdrag i hanteringen av sina skolor måste det finnas en instans som har befogenhet att gå till botten med det, och som också använder den befogenheten – precis som när friskolor missköter sig. Skolinspektionens kontroller skall vara garanten för att skolmiljön och undervisningen är tillfyllest.
En baksida av de viktiga samhällsliberaliseringar som genomförts i Sverige är just bristen på kontroll. Med frihet finns alltid frestelsen att ta lätt på sina plikter. Med brist på kontroll, eller om kontrollen inte fungerar som den ska, uppstår en situation där man inte längre kan lita på systemet. Inom skolans värld kan det handla om skolor där eleverna ges glädjebetyg för att hålla elever och föräldrar nöjda, eller att de ansvariga på ett eller annat sätt inte sköter sina uppdrag. Att Skolinspektionen motverkar sådant är välkommet, både när det handlar om fristående och kommunala skolor.
Staten sätter inte bara reglerna som gäller för svensk skola, utan skall även kontrollera att de reglerna faktiskt efterlevs. I grunden är det en trygghetsfråga för svenska elever, som skall kunna lita på att det är deras utbildning och säkerhet som står i fokus. (SNB)