Människans behov av att vara god kan gå för långt. Det blev tydligt sedan förvaltningsrätten i Malmö beslutat att en rullstolsburen hund ska få fortsätta leva trots att veterinären och länsstyrelsen ifrågasatt om det var försvarbart (SR 8/10).
Beslutet togs trots att Jordbruksverket rekommenderar att rullstolsburna hundar inte är förenligt med djurskyddslagen. Myndigheten menade då att risken för trycksår och att hunden fastnar i rullstolen är stor. Dessutom lider djuren ofta av inkontinens, vilket innebär en större risk för infektioner och hudbesvär. Sammantaget menar Jordbruksverket att detta inte främjar djurets välbefinnande och att möjligheterna till ett normalt liv begränsas.
Synen på djur har förändrats och i dag ses de ofta som familjemedlemmar, både på gott och ont. En förlamad hund som sätts i rullstol är ett exempel på när viljan att hålla ett djur vid liv är överdriven.
Att se på djur med empati och känslor började växa fram i slutet av 1700-talet. Den brittiska historikern Keith Thomas hävdar att vänligheten mot djuren var något som uppfanns av borgerligheten. Välbärgade familjer började se på djur som människor med personligheter. Detta menar Thomas skiljde sig från bondesamhällena som hade en instrumentell syn på djuren. Dessa var då främst till för produktion och det var inte vettigt att se djur som individer.
Enligt en rapport från Konkurrensverket har omsättningen i djurvårdsbranschen ökat med 38 procent de tre senaste åren. Dessutom är andelen försäkrade djur i Sverige den högsta i EU. Detta kan delvis bero på att djuren har fått högre status, de lever längre och att det har utvecklats nya metoder och behandlingar som hjälper dem. Samtidigt kan det här leda till att djuren lider i onödan.
Storleken på försäkringarna kan locka till onödiga ingrepp. Det är bra att ägare tar hand om sina djur. Men samtidigt måste det finnas en balansgång mellan att vårda ett djur och utföra ingrepp som inte riktigt är motiverade. Veterinärerna måste också ha ett ansvar för att kunna bedöma vad som är långsiktigt bäst för djuret. Som djurägare måste man acceptera att avlivning ibland är det bästa alternativet för djuret.
I strävan att rädda husdjuret vid sjukdomar är det lätt att glömma bort att ställa krav på marknaden. Ett stärkt konsumentskydd vid behandling av levande djur skulle vara behövligt. Det borde vara möjligt att anmäla felbehandlingar till Allmänna reklamationsnämnden. Privata och ideella krafter måste arbeta för att kunna jämföra olika behandlingar och försäkringar, men också att motverka att djuren behandlas in i det sista. Ekonomiska och långsiktiga krav måste också ställas i svåra situationer. Det är lätt hänt att känslorna tar över när ens djur blir sjukt eller skadat. Barmhärtighet är att veta när de ska somna in.
Djurens liv bör vara fria från obehag, smärta och oro. Försäkringar bör inte leda till en överkonsumtion av veterinärvård. En hund, katt eller kanin bör ha ett värdigt liv, annars är det dags att släppa taget. (SNB)