Fördelningen av migranter har varit ett hett ämne i Europa sedan migrationskrisen 2015. Dublinförordningen, att migranter söker asyl i första EU-land som de kommer till, höll inte. Migranter rörde sig vidare till fots eller med transport för att nå mer välkomnande länder som Tyskland och Sverige. Länder som Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern har i stället försökt minimera antalet invandrare.
Redan i mars 2016 nämnde statsministern Stefan Löfven (S) i ett tal i Europaparlamentet att EU borde kasta ut länder ur Schengensamarbetet som inte tar ett ansvar för migrationen. Parlamentets talman, den tyske socialdemokraten Martin Schulz, var i sammanhanget inte imponerad av idén då det i praktiken är omöjligt att utesluta medlemsländer ur samarbetet.
I en intervju i Svenska Dagbladet 22 maj 2019 tar Löfven återigen upp Schengenhotet. Trots att det är lika juridiskt omöjligt nu som för tre år sedan. Frankrikes president Emmanuel Macron har dock varit inne på en liknande linje. Men Macrons förslag fordrar närmare syning. Den franske presidenten vill upplösa Schengensamarbetet och skapa ett nytt avtal där färre länder är med. Schengen är nämligen sedan 1999 en inkorporerad del av den Europeiska unionen vilket kräver enhällighet för att ett land ska lämna. Macron vrider alltså tillbaka klockan till systemet med parallella avtal som man hade tidigare i Europasamarbetets historia.
Ens bland de länder som vill se en mer rättvis fördelning av migranter är det svårt att tro på att ett Schengenavtal 2.0 är värt pappersarbetet för att bestraffa bångstyriga länder. Schengenreformen bryter i praktiken ut den fria rörligheten för människor ur EU:s beslutssfär. Att använda den fria rörligheten för att tvinga fram en migrationsöverenskommelse skulle vara destruktivt.
Att tvinga länder att ta emot migranter skulle med stor sannolikhet splittra EU-samarbetet ännu mer. Migranter som tvingas bosätta sig i länder som tvingas ta emot dem lär knappast få ett tryggt nytt hem. Varför skulle de stanna i länder som inte vill ha dem? Sannolikt kommer de använda den fria rörligheten för att flytta vidare inom EU. Migrationen i Europa löser sig inte genom att utstationera migranter.
Löfven pratar om fördelning av migranter som om det skulle lösa Sveriges integrationsproblem. Krisen 2015 och integrationsproblemen därefter är dock självförvållade. Svensk migrationspolitik har varit ansvarslös och det kan inte skyllas på någon annan. Viktigast är att lösa problemen här hemma och det kan inte göras genom ett fördelningsavtal inom EU. En sådan fördelning gäller endast framåt vilket gör föga för Sveriges situation.
Migrationen kommer att fortsätta vara högt upp på den europeiska agendan tills alla länder tar ansvar för sina egna situationer. Sverige kan inte fortsätta låtsas som att EU ska göra det åt oss. (SNB)