De indragna byggsubventionerna i M-KD-budgeten skapar budgethål i 100 behandlade ansökningar från byggbolagen, vilket motsvarar 5000 planerade hyreslägenheter. Det mesta av byggandet kommer att bli av ändå, dock utan kravet på billigare hyra de första 15 åren som var ett villkor för investeringsstödet. Även om fler billiga hyreslägenheter är efterfrågade så är subventionerat byggande en ohållbar finansieringsmodell som under högkonjunktur höjer byggkostnader och fastighetspriser även om avsikten är den motsatta.
Bostadssubventionerna hade bidragit till en inbromsning av konjunkturen om de dragits in under en lågkonjunktur. Så länge ekonomin går bra kommer dock extra pengar till fastighetsbranschen att öka priset på att bygga. Kostnaderna för mark, byggnadsarbete och renoveringar höjs i paritet med ökad efterfrågan. När byggbolagen får mer pengar att betala leverantörer och markägare ökar priserna, om inte annat för att konkurrensen om arbetena minskar och leverantörerna därför kan höja priserna.
Med en ökad efterfrågan på byggtjänster minskar konkurrensen mellan entreprenaden. Det i sig äter delvis upp subventionerna. Det driver upp byggkostnader för till exempel bostadsrätter, villor, kontor och kommunhus som skolor och dagis. Allt som inte subventioneras blir dyrare.
Subventionerna som regeringen införde under förra mandatperioden leder till en långsiktig snedvridning av bostadsmarknaden. Kostnaden för byggandet ökar på grund av statliga tillskott snarare än marknadens betalningsförmåga. Kortsiktigt är det en dålig investering av staten då pengarna får liten effekt och kan göra större nytta på andra politiska områden.
På längre sikt kan det skapa snedvridningar inom byggbranschen där vissa bolag onaturligt gynnas. Att subventionera byggande under en högkonjunktur, snarare än lågkonjunktur, gör såväl staten som byggbranschen mindre redo när konjunkturen väl svänger.
När pengar lovas av staten och den ekonomiska framtiden är ostadig så är det förståeligt att byggprojekt tidigareläggs. Byggnader renoveras tidigare än vad som egentligen skulle behövas när subventioner och nya projekt påbörjas tidigt för att kunna delfinansieras av ekonomiskt stöd som svänger med politiska beslut.
Det är bortkastade pengar då det innebär att man ersätter fungerande infrastruktur utan renoveringsbehov. Statliga pengar till byggsektorn gör att byggbolagen bygger mer och tar mer betalt än vad ett mer naturligt nyttjande av marknadens kapacitet hade inneburit.
Om politiken har framförhållning kan det sparas in på bidrag till byggandet och senare skjuta till pengar när behovet är som störst och byggandet i sig är billigare. Under lågkonjunkturer minskar investeringsförmågan och köpkraften på marknaden vilket gör att produktionskostnaderna minskar. Det är bortkastade pengar att skjuta till för byggande när köpkraften är så stor som den är nu. (SNB)