Att klimatfrågorna och migrationen har dominerat valrörelsen var förväntat. Frågorna väcker många känslor och den Europeiska Unionen anses göra stor skillnad. Partier som Centerpartiet och Miljöpartiet gjorde i vanlig ordning klimatåtgärder till sin stora fråga i valet. De röda partierna stämde in i kören men har inte direkt bidragit vad det gäller sakpolitiken.
Mitt i valrörelsen kom Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna med motdraget att börja prata om kärnkraft som en klimatsatsning. När drygt 40 procent av EU:s elproduktion drivs med fossilt bränsle är kärnkraft onekligen ett sätt att kraftigt minska utsläppen.
Den andra stora frågan var migrationen. Konsensus sedan migrationskrisen 2015 är att resten av Europa har gjort för lite och inte tar sitt ansvar för de asylsökande som kommer. Regeringen och stora delar av oppositionen har fäst sig vid hoppet om ett europeiskt kvotsystem för asylsökare. Att det är orealistiskt att tvinga länder in i ett kvotsystem har varit uppenbart de senaste tre åren men hoppet om att motstridiga länder ska vika sig lever vidare.
När det inte går att tvinga medlemsländer har flera partier börjat dryfta idéer om indragna strukturpengar eller att kasta ut dem ur Schengen.
Båda alternativen kräver dock enhälligt beslut i EU. När journalister påpekar för partiledarna att deras föreslagna hot är omöjliga får de ickesvar tillbaka. Även om ett kvotsystem skulle ha sina fördelar måste man söka lösningar som faktiskt går att implementera.
Moderaterna har ett förslag om ankomstcenter för asylsökande utanför EU:s gränser vilket på kort sikt är en avsevärt mer genomförbar satsning. Tanken är att minska de farliga resorna över gränserna och se till att minska antalet som går under jorden efter avslag på asylansökan.
Den tredje stora frågan har varit gränsbevakning och gränsöverskridande brottslighet. Moderaterna har försökt kapitalisera på detta. Men eftersom samtliga är emot internationella stöldligor och för att stärka EU:s gränsbevakning har det varit svårt att hitta någon som vill argumentera emot partiets förslag.
Frågan har fallit ur strålkastarljuset och istället har en mindre fråga vuxit fram de sista veckorna före valdagen.
Det har bubblat länge hur Sverige ska implementera EU:s vapendirektiv. Propositionen som skulle göra direktivet till svensk lag skulle läggas fram den 9 april men har hittills inte synts till. Trycket på regeringen har växt rejält i frågan. Efter att de fått utstå kritik för hur hårt de hade angripit legala vapenägare med sin tolkning av vapendirektivet vill regeringen vänta tills efter valet för att hantera utfallet.
Frågorna som dominerat valrörelsen har i hög grad fått orealistiska svar. Att Sverige i stora drag är överens om vad EU ska satsa på gör inte debatten enklare. Men djävulen sitter i detaljerna och det är där ledamöterna som väljs har möjlighet att påverka. (SNB)