Sveriges brandförsvar var minst sagt dåligt förberett när eldarna spred sig i skogarna förra sommaren. Skogbrandsutredningen (6/2) pekade på problem med kommunikationen mellan offentliga instanser och brist på flyginsatser under släckningsarbetet. Vad som också konstaterades var att staten inte utnyttjade det stora engagemang som civilsamhället uppvisade under och efter bränderna.
En glädjande nyhet är att Brandkåren Attunda, som har sju brandstationer utspridda strax norr om Stockholm, meddelar att den nu återupprättar brandvärnet som varit nedlagt i snart 30 år. Brandvärn består av frivilliga som utbildas och förses med brandbekämpningsutrustning och som vid personalkrävande insatser som skogsbränder kan hjälpa till med släckningsarbetet. Antalet volontärer som anmälde sitt intresse var dock långt fler än väntat. Från det förväntade 15-tal sökande inkom runt 50 intresseanmälningar.
Den civila delen av brandförsvaret har också uppmärksammats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som nu vill skapa en nationell helikopterstyrka som ska hjälpa till vid skogsbränder. Myndighetens förfrågan om elva helikoptrar med piloter som har tre års erfarenhet av att släcka skogsbränder är dock för höga krav för något enskilt företag att uppfylla. Lösningen som branschorganisationen Svenska flygbranschen föreslår är att flera företag går ihop för att uppnå kraven. Med svåra förhandlingar mellan företagen kommer det dock troligtvis ta lång tid innan en sådan lösning är nådd.
Kritik har bland annat framförts av helikopterföretag som menar att ett nationellt samarbete skadar den nödvändiga lokalkännedomen. De menar också att resorna som de upphandlade helikoptrarna och deras piloter kommer att behöva göra från sin hemort till brandområdet blir onödigt långa. Att istället för en stor nationell upphandling dela upp Sverige i brandförsvarsområden med skilda upphandlingar kan vara ett alternativ. Det låter inte lika häftigt som en kringresande helikopterstyrka, men det är nog mer lätthanterligt.
Om man delar upp helikopterupphandlingen utefter geografiska områden blir avstånden, och därmed tiden till att insatsen kan påbörjas, kortare. Lokalkännedomen utnyttjas och områdena där man prioriterar stationeringen av flyg styrs mer av MSB än i omständliga förhandlingar mellan flygföretag.
Civila insatser från flygföretag och privatpersoner var avgörande i såväl bränderna under 2018 som vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014. Det är beklagansvärt att staten inte insett det inhemska behovet av släckningsflyg eller potentialen för frivilliga insatser. I följd av katastrofer såsom omfattande skogsbränder ser vi hur det skapas engagemang för den gemensamma säkerheten. Det gäller nu att ta vara på det, utefter hur det faktiskt ser ut, och göra sig redo inför nästa gång. (SNB)