Det har varit svettiga veckor för många av Sveriges rektorer. Inte så mycket på grund av sommarvärmen, utan för att de inför skolstarten har försökt lösa lärarbristen som råder runt om i landet. Maj månad har blivit skolornas motsvarighet till sportvärldens silly season: lärare säger upp sig eftersom det då är tre månader till höstterminens start och de efter uppsägningstidens utgång kan påbörja en ny anställning med en ny, högre, lön.
I många kommuner är lärarbristen i dag akut. Ändå är detta en bara en föraning om vad vi har att vänta framöver, i takt med stora pensionsavgångar och växande elevkullar. Problemet kommer inte att lösas genom att utbilda fler. Enligt Fredrik Svensson på Universitetskanslersämbetet, UKÄ, skulle det i så fall krävas att var fjärde person som de närmaste åren går ut gymnasiet börjar studera till lärare (Skolvärlden 9/8).
Någon sådan rusning till ett yrkesliv bakom katedern lär vi inte få se. I dag räcker det med att skriva 0,05 poäng på högskoleprovet – lägsta möjliga poäng – för att ta sig in på vissa av landets lärarutbildningar. Större än så är inte konkurrensen. Som salt i såren har dessutom många lärosäten stora avhopp bland lärarstudenterna.
Men för få nyutbildade lärare är bara en del av ekvationen. Var fjärde lärare lämnar klassrummet och söker sig till ett annat yrke. I den uppkomna situationen har de lärare som stannar kvar i skolans värld men bytt arbetsplats kunnat kräva en markant högre lön, i många fall mycket välförtjänt.
Konkurrensen om behöriga lärare ledde till att Stockholms stad i våras förbjöd rektorerna i kommunala skolor att bjuda över varandra vid tillsättning av tjänster. För den driftige lärare som likväl vill ha högre lön är detta inget problem - det är bara att söka tjänster på friskolor i stället. Vill man till varje pris jobba kommunalt finns även möjlighet att sedan söka sin gamla tjänst som förmodligen ännu är vakant. Rektorn har då inte brutit mot direktiven uppifrån och läraren har fått den löneförhöjning vederbörande önskar.
Den lärare som i stället tar anställning hos ett bemanningsföretag kan få upp till 50 000 kronor i månadslön, rapporterar Sveriges radio (15/8). Att rektorer i allt större utsträckning blir beroende av sådana lösningar är naturligtvis varken bra för skolans ekonomi eller kontinuiteten i undervisningen.
Enligt regeringen kan det om två år saknas 52 000 lärare i Sverige. Vi kommer framöver få räkna med att många elever undervisas av obehöriga lärare. En del av dessa är utmärkta pedagoger och det bör skapas fler vägar till lärarlegitimationen så att vi kan ta tillvara på personer med goda ämneskunskaper och pedagogisk fallenhet. Samtidigt som det går att nå legitimering på andra sätt än genom de ofta undermåliga lärarutbildningarna, måste utbildade lärare förmås stanna kvar samt vilja återvända till klassrummen.
Lärare ska få göra det de är bra på, nämligen att undervisa. Det förutsätter skolmiljöer där mindre tid av arbetsdagen går åt till att upprätthålla ett minimum av ordning. Dokumentationsbördan och det administrativa arbetet behöver minskas, exempelvis genom att lärarassistenter avlastar pedagogerna. Föräldrar behöver vara goda föredömen för sina barn och visa lärarna den respekt de förtjänar.
Bra lärare ska ha en bra lön, men för den som väljer att jobba med barn och ungdomar är sällan pengar den viktigaste drivkraften i livet. Med rätt förutsättningar kan lärare åter bli ett framtidsyrke som de mest motiverade och lämpade personerna söker sig till.