Jag gillar inte att vara pessimist men nu har jag faktiskt börjat att tvivla. Kommer jag under min levnads återstående sisådär 12 775 dagar att få uppleva en ny byggnad där? Var det nödvändigt av Westerlundsällskapet och Enköpings stads hembygdsförening att överklaga fullmäktiges beslut? Är det verkligen en hembygdsförenings uppgift att bevara en grusgrop?
Det är möjligt att det blir lite högt med åtta våningar och hotellet kanske inte ens blir särskilt snyggt men det blir ju något i varje fall. Även om mina tänder också börjar gnissla av frustration så fort jag tänker på hur hela stadshotellfrågan tycks ha misskötts av kommunen från första stund.
Men, låt oss inte falla i gnällgropen. Det är så enkelt att vara emot och så lätt att reflexmässigt säga nej. Det är roligare att säga ja. Låt oss se på möjligheterna. Socialdemokraterna med Englundh i spetsen vill sjösätta plan B eftersom tomten riskerar att stå tom i flera år. De föreslår en park med en lekplats. Det skulle skapa en mötesplats och få människor till centrum av andra anledningar än att handla och att gå till fotvården, säger Englundh.
Förvisso, men om det är en mötesplats vi behöver har jag bättre förslag. Parker har vi ju redan så det räcker.
Smäll upp några baracker och flytta dit Systembolaget. Jag lovar att det lockar folk. Coop-kvarteret ska ändå utvecklas och byggas om på sikt. En gång i tiden låg ju Systembolaget vid torget så det kan ses som ett slags bevarande av stadskärnan om man så vill. Om man inte kan parkera precis utanför ingången och måste bära på kassarna kan man inte heller köpa flakvis med öl och vin. Det skulle främja måttfullhet och hälsa hos Enköpingsborna.
Jag tycker mig nästan höra den gode Westerlund skrocka i sin grav (eller så var det min självbelåtenhet som lät lite).
Och om vi ändå talar mötesplats så skulle vi kunna flytta upp det lokala servicekontoret till Torget. Vi tar en barack till bara. Först måste i och för sig Enköpings kommun få gehör för sin protest mot statens beslut att lägga ned servicekontoret (där man får hjälp med sånt som rör Försäkringskassan, Skatteverket och Arbetsförmedlingen). Enligt kommunstyrelsen riskerar en avveckling att leda till ökat utanförskap och försämrad tillit till demokratiska institutioner så det är ju allvarligt på riktigt. Så lägg inte ner utan flytta upp. Och med statlig service på platsen kan vi uppgradera vår grop till en Stats-grop.
Eller ska vi satsa på ungdomen kanske? Egentligen borde Enköping ha en ungdomsgård mitt i centrum. Ett Ungdomens hus borde vara det självklara valet på platsen, men det tjänar ju ingen pengar på. Så vad sägs om det näst bästa. En hamburgerrestaurang. Jag kan väl inte vara den enda med goda minnen av restaurang Parasoll som låg i hörnet Torggatan - Kyrkogatan, där Fridolf ligger nu. Dit gick man för att köpa en liten strips för några kronor men framför allt för att värma sig. Skomodet på 80-talet tillät inte så många tår i taget så vi frös alltid om fötterna har jag för mig. Då kunde man slinka in på Parasoll.
Jag har fler förslag. Jag skulle nämligen behöva lite mer lättillgänglig textilåtervinning. Det är ju numera förbjudet att kasta sina gamla strumpor i hushållssoporna och vi anmodas istället att ta våra trasiga textilier till Återbruket. Men handen på hjärtat, åker du till Återbruket varje gång ett par nylonstrumpor går sönder? Skulle inte tro det. Därför föreslår jag en rejäl strumptunna på Stattomten, där vi enkelt och geschwint kan kasta in våra uttjänta plagg. En daglig promenad dit skulle kunna få fart på både textilåtervinningen och fläsket. Vad säger du om det, Westerlund?
Det var förresten en klok kollega som föreslog att vi borde fråga oss det, vad doktor Westerlund själv skulle ha sagt, om hotellhöjd och gropar och utveckling av Enköpings centrum. Nu är det ju lite svårt att fråga karln själv men på Westerlundsällskapets sajt lyfts en av hans många tänkvärda deviser fram: ”Lugn och mod. Allt i stor mängd. Resultatet blir gott”
Men vilket resultat då? Ska vi vara lugna och behålla en tom tomt eller modiga och bygga högt hotell. Inte ens Ernst vet. Återstår att göra parkeringsplats. Det finns ju ändå inget som alla gillar. Eller jo, det gör det ju faktiskt.
”Klockon slår, nu ere dags. All bekymber försvinder strax. Bästa båoti för kropp och själ. Fyra väggar i träpanel”
Vi ska ju så klart bygga en bastu. Snacka om mötesplats. Heja KAJ!