Jag är så trött på alla larmrapporter om läskrisen. I stort sett dagligen hör vi hur barn och unga läser mindre och sämre. Och nu har läskrisen även nått universitet och högskolor, enligt utbildningsminister Pehrson. Studenterna klarar inte av att läsa kurslitteratur utan låter AI sammanfatta den åt dem.
Politiker, debattörer och andra tyckare lägger sina pannor i djupa veck och suckar bekymrat. Vojne, vojne, vad ska vi göra?
Jag är så trött på dessa klagovisor. Svaret är nämligen ganska enkelt, men förutsätter att vi gör ett medvetet val.
Antingen ger vi upp. Vi släpper helt enkelt taget om läsningen. Inser att boken som fenomen är ett passerat kapitel, som bara svensklärare och kultursnobbar fåfängt försöker hålla kvar som en romantisk dröm om en svunnen tid. Ingen använder längre hästar i jordbruket. Utvecklingen går framåt.
Vem behöver läsa en roman när det är både roligare och enklare att titta på Netflix? Vill vi frossa i berättelser finns det hur många strömningstjänster som helst och vi kan konsumera drama, thrillers och romance till frukost, lunch och middag. Vi kan till och med knapra i oss en klassiker till kvällsmat om andan faller på.
För den som ändå föredrar berättelser i romanform behövs heller ingen fysisk bok. På med en ljudbok och hela härligheten, handling, karaktärer och språk, serveras rätt in i öronen utan att vi behöver anstränga oss nämnvärt.
Varför inte låta ChatGPT eller Copilot sammanfatta texter och skriva rapporter åt oss? Varför inte lära sig om franska revolutionen i en podd likaväl som i en lärobok? Varför inte använda den teknik som finns? Varför envisas med att läsa?
Eller, och det är nu vi står inför det ödesdigra valet, så tror vi på riktigt att läsning är viktigt och tar konsekvenserna av det. Då räcker det inte med att lite lojt beklaga sig över att barnen inte frivilligt tar fram en bok eller oja sig över studenters bristande läsförmåga. Då räcker det inte ens med larmrapporter. Då måste vi sluta snacka och börja läsa.
Varenda en och överallt. I hela samhället. Lösningen stavas L-Ä-S-A men kräver tid.
Det är komplicerat att lära sig läsa. Först ska man lära sig att känna igen konstiga krumelurer och fatta att de går att översätta till ljud. Sedan ska man sätta ihop ljuden till ord och meningar och helst förstå vad de betyder också. Dessutom måste man göra det i en sådan fart att man inte glömmer bort vad man läste för en stund sedan och allt mister sin mening ändå.
Det är klart att det kräver träning. Det är klart att det är jobbigt. Till och med tråkigt. Det dröjer innan belöningen kommer.
När jag var liten drogs jag till bokhyllorna för att få läsa om hur barn blir till och annat som jag inte vågade fråga om. Min generation har lärt sig mycket av sexskildringarna i Kram-böckerna av Hans-Erik Hellberg. Det gör knappast dagens unga. Den moroten räcker inte som motivation. Nu krävs mer.
Det behövs fler lärare i skolan. Lärare som har tid att sitta och traggla tills varenda liten ettaplättare har knäckt läskoden och får uppleva känslan av att lyckas. Lärare som inte är så stressade över allt som ska bedömas utan har tid att låta elever läsa, även om det är enklare att erbjuda inläst material och AI-sammanfattningar.
Inte gratis, nej, men om det nu är kris måste det väl få kosta. Både i tid och pengar.
”Kan man inte läsa ordentligt, så får man faktiskt också svårt att tänka”, sa utbildningsministern häromdagen och tillsatte ett par utredningar för att ta reda på hur illa ställt det är.
Där har han stöd i kognitionsforskningen. När vi läser med ögonen utvecklar vi förmågor som att tänka abstrakt, bearbeta information och hantera framtidsperspektiv. Dessutom är det träning i att hålla fokus.
Så, vill vi att våra barn ska lära sig tänka? Behöver vi tänkande medborgare i Sverige?
Ja, då är valet enkelt. I stället för att oroa oss för att barn inte läser, ska vi lära dem att läsa. I stället för att bara snacka om att läsa, ska vi själva faktiskt läsa. Vara förebilder.
Utslitna småbarnsföräldrar ska läsa i stället för att scrolla på mobilen. Morfar och farmor ska läsa i stället för att titta på TV. I varenda pendlares ficka bör det sticka fram en pocket och när fotbollspubliken går hem från Enavallen ska det naturliga vara att slinka in på biblioteket och låna en bok.
Jobbigt? Javisst. Ansträngande? Absolut. Men klarade vi uppoffringarna under coronapandemin borde vi väl kunna hantera en läskris. Om vi nu anser att det är viktigt vill säga.
Vad ska vi förresten läsa till middag?