I månadsskiftet mellan juli och augusti invaderades en skog i Jokkmokk av 1000 till 2000 personer från en internationell naturrörelse. Trots att de inte hade tillstånd, vilket markägaren påpekade upprepade gånger, tältade gruppen i sex veckor – vilket avsevärt överskrider det enstaka dygn som man får tälta på någon annans mark enligt allemansrätten.
Det här är ett av flera fall där allemansrättens funktion ställs på sin spets. För drygt två år sen tog Sveaskog, Sveriges största skogsägare, fyra biltestföretag till Luleå tingsrätt, efter att de använt Sveaskogsägda sjöar i Arjeplog för att testa fordon. Andra fenomen som väcker frågan om huruvida allemansrätten överutnyttjas är storskalig bärplockning och naturturism. Ibland går dessa fall till domstol. I det så kallade forsränningsfallet – där en markägare i Västergötland fått sin mark nyttjad i samband med organiserade flottfärder – konstaterade Högsta domstolen att det finns gränser för det kommersiella nyttjandet av andras mark.
Allemansrätten är viktig att värna. Problemet är inte att människor ägnar sig åt friluftsliv eller annan rekreation i naturen. Snarare handlar det om en intressekonflikt mellan äganderätten, allemansrätten och naturens skick. När det predikas gott uppförande i naturen ligger ofta tonvikten på att det inte ska skräpas ner, eldas på klipphällar eller andra aktiviteter som kan orsaka skada. Det som glöms bort är att det intensiva nyttjandet i sig innebär slitage. I synnerhet är det stadsnära naturmiljöer som drabbas. Det är en naturlig följd av att naturnära bostadsområden är attraktiva. Kommuner och andra byggherrar väljer gärna att bygga i sådana miljöer – och det leder i sin tur till ett koncentrerat nyttjande av den natur som ligger i närheten.
I takt med att friluftslivet moderniseras blir också de aktiviteter som är populära hårdare mot naturen. Cykling med mountainbike river upp terräng och när stora grupper utnyttjar naturen för löpning eller annan sportutövning slits miljöerna. Även digitaliseringen gör det möjligt för fler att komma samman för olika aktiviteter i naturen. Fallet i Jokkmokk där tusentals människor samlas i en skog i norra Sverige hade sannolikt inte varit möjligt utan dagens moderna kontaktytor.
Utvecklingen med storskaligt nyttjande är alltså här för att stanna. Tältar över tusen personer i en skog i sex veckor märks det av. Denna typ av utnyttjande av naturområden måste markägare kunna freda sig emot. Att reglera allemansrätten är dock fel väg att gå. I stället borde befintlig lagstiftning utnyttjas bättre för att stoppa utnyttjandet av markområden utan ägarens tillstånd. Att enklare kunna avvisa personer är en viktig åtgärd. Hade det varit möjligt hade fallet i Jokkmokk kunnat bli en betydligt kortare historia.
Till syvende och sist bygger allemansrättens på en ömsesidig respekt mellan markägare och allmänheten. Men överutnyttjas allemansrätten riskerar den respekten att äventyras.