Roland Emanuelsson har förlorat sitt livsverk, med bland annat alla veterantraktorer.
I fredags förstördes flera byggnader i en stor brand i Utmyrby i Boglösa. Delar av bebyggelsen som blev lågornas rov var ända från 1700-talet och ingick i den kulturhistoriskt unika radbyn i Utmyrby.
Roland Emanuelsson inspekterar förödelsen till fots, stödd av rullatorn. Hans samling av veterantraktorer, bilar och även hans verkstad förstördes. Ur askan och mellan de rasade plåttaksdelarna tornar skelett av fordon och traktorers avgasrör fram.
– Det är mitt livsverk. 35 traktorer är det som har gått åt. Dessutom var det tolv bilar och epatraktorer och mycket annat, säger han och ögonen blir tårfyllda.
Till de mest saknade rariteterna hör en av bilarna, en Studebaker från 1954.
– Det var nog det värsta. Jag har hållit på och jobbat med den i tio år, säger han.
– Likaså fanns där en Lanztraktor som var unik, berättar Roland.
Under delar av det rasade plåttaket sticker fronten från en Chevrolet från 1956 fram. Det väcker minnen. Han minns vilken uppståndelse han väckte med fordonet när han hade byggt om det till en epatraktor. De andras epatraktorer på den tiden bestod av ombyggda Volvo- och Scaniabilar.
Roland Emanuelsson vid den Chevrolet från 1956 som han väckte sådan uppståndelse med förr.
Även om branden förstörde så mycket känner han tacksamhet över att vinden vände och att ingen människa kom till skada. Vinden som först hade spridit branden in mot gården vände så att det började blåsa bort från bostadshusen.
– Det är många som har kommit och hälsat på och vi har fått blommor också, berättar Roland.
I verkstaden fanns en hel uppsättning med verktyg som förstördes. Han saknar verktygssamlingen. Men en raritet som stod i verkstaden kunde lyckligtvis räddas åt eftervärlden. Det är en blå Ford Zephyr från 1959 som står med skinande lack i solen på gårdsplanen.
När brandmännen hade fått ut gasflaskorna ur verkstaden rullade de till Rolands stora glädje ut hans bil och räddade den. Det är åtminstone något att glädja sig åt i bedrövelsen.
Räddad, en Ford Zephyr som klarade sig undan elden.
En av de långa byggnaderna som följde den gamla vägens sträckning, mellan Boglösa och Lillkyrka och som till och med böjde sig efter vägkurvan, försvann i branden. Delar av den längan är från 1700-talet, liksom den andra längan från den gamla radbyn, som står intakt.
Längan som klarade sig håller Boglösa hembygdsförening på och rustar i ett projekt som EU och länsstyrelsen bidrar till. Även om en länga står kvar är förlusten stor.
– Båda längorna skapade en helhet, säger Göran Valdemar Lacksell, vice ordförande för hembygdsföreningen.
Däremot förstörde branden det gamla timrade hönshuset, som skulle bli föreningslokal för sammanträden och föreningens arkiv.
– Arbetet med att rusta den pågick. Vi skulle till att inreda den nu, berättar Örjan Emanuelsson, ordförande för Boglösa hembygdsförening.
– Det var tur att vi inte hann flytta hit sakerna, konstaterar Göran Valdemar Lacksell.
Göran Valdemar Lacksell och Örjan Emanuelsson begrundar förödelsen.
Hembygdsföreningen saknar en naturlig hemvist alltsedan föreningen sålde Boglösa hällristningsgård för tio år sedan och har levt med samlingar och papper utspridda hos medlemmarna. Tanken var att det nu förstörda timmerhuset skulle bli en sådan hemvist.
Dessutom ska det bli bygdemuseum och levande verksamhet i den oförstörda längan, när den har rustats klart. Hoppet om att få till en föreningslokal i Utmyrby lever dock vidare.
– Vi hoppas på en återuppbyggnad av timmerhuset, berättar Örjan Emanuelsson.
– Vår förhoppning är att få en mötesbyggnad i den ersättningslokalen, förklarar Göran Valdemar Lacksell.
Nu vidtar processen med försäkringsbolag och länsstyrelsen, som bidrar till projektet för bevarandet av den gamla radbyn, inför ett återuppbyggande.
– Det finns inte så många sådana här radbyar kvar i Sverige, säger Göran Valdemar Lacksell.
Här skulle hembygdsföreningen ha möteslokal. Nu hoppas man på en återuppbyggnad.
Det var verkligen nära att längan som klarade sig inte skulle ha undkommit lågorna. Räddningstjänsten sprutade vatten på längan i flera timmar för att förhindra branden från att sprida sig från det närbelägna timmerhuset.
– Det var tur att brandkåren kom när den kom. Hade den kommit tio minuter senare hade det varit för sent, säger Örjan Emanuelsson.
Under takteglet är det torrt stråtak över hela längan. Elden hade snabbt tagit sig i det torra takmaterialet om den fått det minsta fäste.
Även om timmerhuset ersätts med ett nytt blir det aldrig samma sak.
– Det tråkiga är ett det inte går att uppföra hus med det här utseendet idag, säger Göran Valdemar Lacksell.
– Ja, hur man än gör blir det inte samma hus, säger Örjan Emanuelsson.
