Magnus hade fyllt 50 under våren. Till hösten for de på långresa tillsammans med äldsta dottern Evelina.
Första målet: Hawaii.
På Maui tog de in på hotell och for sedan söderut till staden Lahaina, öns pärla, en gång kungariket Hawaiis huvudstad, där de såg sig omkring och åt skaldjursmiddag på restaurang.
De älskade varenda minut av det. Servitören var av den bästa sorten och de kom att tycka om honom omedelbart.
– Helt underbart. Paradiset, verkligen, beskriver de båda.
Dagen efter vaknade de på hotellet, mottagningen på telefonerna var dålig eller ingen alls, strömmen gick och där borta i söder såg det konstigt ut på himlen...ett moln, fast för mörkt för att vara ett riktigt moln.
De kastade sig inte iväg, men anade att något var fel. Väldigt fel.
De beslöt sig för att åka därifrån – men det var lättare sagt än gjort.
Huvudvägen söderut mot flygplatsen var spärrad av nedfallna stolpar och nu var det tydligt att Maui stod i lågor.
Magnus såg en skogsväg på kartan som skulle kunna leda dem runt branden. De tog den, men insåg att det var en återvändsgränd. De vände – men vägen tillbaka ledde in i de hotade trakter som snart skulle brinna.
Räddningen var en man de inte mött varken förr eller senare.
– Han såg ut att vara spanjor eller mexikan, minns Nilla.
Just när de åkte vägen tillbaka, fast de inte ville tillbaka, öppnade mannen en grind vid vägen åt dem och de kunde ta sig därifrån.
– Jag tror inte att vi hade överlevt om han inte funnits där, säger Nilla.
Runt omkring dem kunde de se bensinmackar explodera, människor som flydde, paniken.
Om det brann i grannens hus hade man en minut på sig att komma iväg, så snabb var elden.
– En ung flicka kom fram till mig, hon var chockad och frågade "Snälla, har du sett min pappa" berättar Magnus.
– Sånt känns, lägger han till.
De är båda noga med att de själva inte är offer, det är inte alls synd om dem, det är alla boende som drabbats tankarna går till.
När de kommit till säker mark tog de sig dagen efter mot flygplatsen.
Det var då de insåg vidden av branden.
Allt var borta.
Restaurangen där de ätit var borta. Staden som de vandrat i låg i ruiner. Området där mannen öppnat grinden var nedbrunnet.
– Det är så hemskt att tänka på människorna vi träffade, servitören till exempel, vad som kan ha hänt dem, säger Nilla.
Över 100 personer dog i branden och många fler är fortfarande försvunna. Tusentals är hemlösa.
På några timmar blev västra Maui en katastrofplats på ett sätt som USA sällan sett.
Vid flygplatsen sov människor hopträngda i sovsalar, själva valde de att sova i bilen för att inte ta plats från andra.
– Vi var omkring 300 som sov i bilar den natten, berättar Nilla.
– Under hela tiden fanns ingen information om någonting, det man visste var vad andra berättade, säger Magnus.
De flög från Hawaii till vänner i Kanada och har nyligen kommit hem till Enköping.
– Det här kommer jag alltid att bära med mig, förklarar Nilla.
De pratar om människorna de mötte. Vänliga, hjälpsamma, glada. Och nu hemlösa – eller i värsta fall döda.
Nu väntar ett stort uppbyggnadsarbete på Maui.
– Men de verkade fantastiska på att hjälpa varandra, det finns en enad vilja att hjälpa varandra, säger de båda.
Vill ni tillbaka någon gång?
– Jag tycker att vi ska göra det, även om det kan vara obehagligt, säger Nilla.
– Men det dröjer nog ett tag innan vi åker dit igen, säger Magnus.