Varför inte? Det är motfrågan när man undrar varför paret fick för sig att ge sig ut på resan. Ganska exakt nio månader efter att resan inleddes så nådde de sitt mål, Sahara.
Även om deras äventyr varit många så var det nytt för dem att ge sig ut på resande fot med cykel.
– Nu har vi börjat gå igenom filmklipp och kan konstatera att det är mycket som hänt. Till exempel så gick våran trailer av på mitten mitt ute på landet, säger Louise Sejdeborn.
När EP når paret är de i Vilnius i Litauen, som ett mellanstopp på väg hem. Dit har de flugit efter att ha lämnat tandemcykeln bakom sig.
– Vi gav bort den till en familj vi träffade i Marocko. De blev jätteglada, så det var kul att ge tillbaka, vi bodde hos dem en natt.
Trots att resan kantats av det ena äventyret efter det andra, så menar Sejdeborns att det aldrig känns otäckt eller läskigt.
– Är man själv glad och har ett leende så möter man nästan bara såna människor. Så det har känts tryggt och säkert, man vet att det finns hjälp att få överallt, säger Anders Sejdeborn.
– Det har varit kul att berätta vad man ska göra. Det stod bak på våran trailer att vi ska till Sahara, så i Sverige, Danmark och Tyskland frågade folk "va, ska ni till Sahara?", sen i Frankrike någonstans slog det om till "va, har ni börjat i Sverige?".
Vad var favoriten på resan då?
– Rent naturmässigt så var det storslaget att komma till Atlasbergen, även om det var skitjobbigt att ta sig över där, säger Louise.
Anders fyller i:
– Sträckan i Danmark faktiskt, anspråkslöst nog var den väldigt trevlig. Det var sensommar och vi hade kämpat oss igenom Sverige, som ändå är mer kuperat än man tror. Sen i Danmark blev det platt, med sand och fint. Mycket picknick och fina tältplatser och vindskydd och så.
När de gav sig av gissade de att de kanske skulle vara hemma till i julas. Men de poängterar att de aldrig haft något tidsmål, utan de har tagit sin tid och njutit av resan.
Inom någon vecka ska paret hem och hälsa på familj och vänner över sommaren. Sen packas lätta väskor igen, med blicken mot nya äventyr.
– Det enda vi vet är att vi ska ge oss av mot horisonten igen.