Sedan några veckor tillbaka har vi en vegetarian vid middagsbordet: vår au pair Emma. Min man och son kan i stort sett klassas som karnivorer och dottern och jag är allätare. Ibland har vi ett blandat utbud på middagsbordet, och flera gånger i veckan äter vi alla vegetariskt. Det blir enklare så. Även bra för klimatet enligt vissa rapporter vilket har fått mig att återigen reflektera över det här med att äta kött. Ett bra ämne att skriva en krönika om, tänkte jag, och började leta efter fakta och statistik kring svenskarnas köttkonsumtion.
Efter en kort stunds surfande får jag en alltmer dyster bild av vad som ligger på svenskarnas tallrikar. Det handlar om hisnande siffror och i mina ögon jobbiga fakta om slakt. Till exempel, så slaktades 2014 88 miljoner slaktkycklingar och 2016 slaktades omkring 2,5 miljoner grisar. Äggproduktionen i Sverige gör att varje år 7 miljoner dagsgamla tuppkycklingar avlivas på kläckerierna. Grisar gasas med höga halter av koldioxid innan de slaktas, vilket bränner vid inandning och leder till att grisarna klättrar upp på varandra för att få luft. SLU rekommenderar andra metoder, men för tillfället är koldioxid det mest ekonomiska, och därför att föredra, enligt Jordbruksverket. Som Paul McCartney har sagt: Om slakthus hade haft väggar av glas skulle alla vara vegetarianer.
För många styr plånboken valet kring köttätande. Livsmedelsbutikerna lockar ofta sina kunder med extrapris på fläskfiléer och köttfärs. Men inte bara plånboken styr oss, för även uppväxten påverkar våra val. När min mor, uppväxt i Landskronatrakten, reste till Holland i början på 70-talet för att för första gången träffa sina svärföräldrar, trodde hon att de inte hade räknat med att hon skulle äta middag hos dem. Köttfärsbiffarna var minimala. Det hon inte visste då är att Holland är ett land där grönsaken är paradnumret på den dagliga menyn. Frågar man en holländsk förälder vad som ska ätas till middag, kan svaret bli blomkål, spenat eller brytbönor. I Sverige blir svaret inte sällan köttbullar, kalops eller kassler. Grönsaken är ett tillbehör. Min man är jämtlänning och uppväxt på i stort sett älg och potatis. Tillsammans skapar vi en balans när middagen serveras i vårt holländskt/skånska-jämtländska hem.
Jag googlar vidare och hamnar på Djurens rätts sida. Här pratar man inte om slakt, utan om att döda ett djur, vilket såklart ger en annan klang. Visst, varför klappa hunden och äta grisen? Som hästtjej har jag aldrig ätit hästkött, vilket egentligen är konstigt, eftersom just hästar har fått mycket kärlek under sin livstid. Bra kött, med andra ord.
Tiderna ändras och att äta kött i de mängder vi gör idag är inte hållbart för miljön, får vi läsa i olika rapporter som tätt avlöser varandra. Andra rapporter visar att betesdjuren håller ett öppet landskap och att vi visst kan äta kött. Det beror helt enkelt på vilket kött det är frågan om och varifrån det kommer. Att importera avokado, kiwi och andra tropiska frukter och grönsaker är inte heller bra för miljön, vilket gör att jag undrar vad som blir rätt? Jag har inga planer på att bli vegetarian, däremot vill jag äta närproducerat kött av djur som har levt ett riktigt bra liv. Just i våra trakter kring Enköping och Bålsta är vi bortskämda med många småskaliga ekologiska köttproducenter. På Resta gård får kalvarna till och med stanna hos mjölkkorna, vilket värmer mitt mammahjärta.