Emelie Börselius berättar om sitt trauma vid förlossningen.
Nyligen har UNT rapporterat om hur det anonyma Tiktokkontot @vildaidun fått tiotusentals visningar efter hennes berättelser om förlossningen på Akademiska sjukhuset, då hon hade blivit klippt utan bedövning. Kommentatorsfälten har svämmat över av berättelser från andra kvinnor som känner igen sig och beskriver hur de blivit skadade eller traumatiserade av sina förlossningar.
En som går ut och berättar om sina väldigt dåliga upplevelser av förlossningen är 30-åriga Emelie Börselius från Enköping, på kontot @emelie.bors. Hon födde dottern Aila i början av december på Akademiska sjukhuset.
– Det är ju mitt första barn så att man vet inte vad man kan förvänta sig. I efterhand hade jag önskat att man hade vetat vad man har rätt till och känt till deras riktlinjer, för att man litar väldigt mycket på vården och att allt så klart ska gå rätt till, säger Emelie Börselius till EP.
– Jag hade ganska bra förväntningar och hade inte läst så mycket om Akademiska förrän efteråt då Sveriges Radio släppte ett reportage, precis efter min förlossning. Det var då jag insåg att det nog inte hade gått rätt till, fortsätter hon.
Hon berättar att det var en barnmorska som hon kände sig illa behandlad av, men att hon i övrigt inte är kritisk till förlossningspersonalen.
– Det är snarare systemet i sig som är dåligt, att de inte hinner med, säger hon.
Enköpingsbon tror inte att det är själva pengarna som är problemet, utan hur resurserna fördelas.
Den största negativa upplevelsen var att Emelie separerades från sitt barn i flera timmar när hon låg på uppvaket efter det akuta kejsarsnittet.
– Om man inte är sövd ska man få vara med sitt barn medan man får tillbaka känseln. Det fick inte jag och det skyller de på hög arbetsbelastning på förlossningsavdelningen. Jag fick ligga själv i fyra timmar utan att veta vart mitt barn är. Det enda jag visste var att hon lever.
– Det står i Akademiskas riktlinjer att man inte ska separera om det inte är så att barnet eller mamman är sjuka. Det är sånt här som man hade önskat att man vetat om innan så att man hade kunnat stå på sig, men man är inte jättekaxig efter 30 timmars krystande.
Emelie Börselius förlorade 1,7 liter blod på operationsbordet.
– När jag ligger och skakar på operationsbordet berättar ingen för mig vad det är som händer. Man ligger där vaken och får höra: "Oj, det slutar inte blöda. Hur ska vi lösa det här". Man ligger där och de pratar över en. Ingen tar sig tiden till att säga till en att det är lugnt, att det låter värre än vad det är.
– Det är en så fantastisk personal. Men man märker att de inte har tid att kommunicera.
Har du fått mycket reaktioner på det du har berättat?
– Ja, absolut. Det är jättemånga som har skrivit och så många som har varit med om något liknande på Akademiska. Det är många som känner igen sig. Tyvärr är det inte så många som vågar träda fram, men kanske 30 personer har skrivit till mig bara de senaste dagarna.
Hur mår barnet idag?
– Barnet mår bra och hon mådde faktiskt tack och lov bra hela tiden.
Vill du ha fler barn?
– Ja, det vill jag. På uppföljningsbesöket sa jag att jag garanterat vill ha ett planerat snitt till mitt nästa barn. Jag vill ha fler barn men jag är livrädd för att gå igenom det här igen och behöva bråka om det här när jag väl är gravid. Jag fick till svar att de inte kan lova någonting nu och att de inte kan planera en förlossning för en graviditet som inte existerar.
– Som det ser ut nu kommer jag att skriva mig på en annan adress och föda i en annan stad, om de inte kan lova mig ett snitt, säger Emelie Börselius.
Gudlaug Sverrisdottir, Akademiska sjukhuset.
Gudlaug Sverrisdottir, verksamhetschef för kvinnosjukvården på Akademiska, säger till UNT att hon tar kvinnornas berättelser från Tiktok på största allvar.
– Samtliga klagomål utreds och vi följer alltid upp förlossningsupplevelsen, särskilt i de fall som man inte varit nöjd.
Dessa kvinnor beskriver framför allt att de inte blir lyssnade på varken under eller efter förlossningen. Hur ska ni ändra på det?
– Bemötandefrågor och kommunikation är ett ständigt pågående utvecklingsarbete. Vi diskuterar det fortlöpande vid utbildningar och olika möten, säger Gudlaug Sverrisdottir.