Dagen efter det att vi berättat om bygglovet i Hettemarkskvarteret träffar jag på elever i Entréskolan, den skola vars skolgård redan från början är så liten att den knappt är värd att kallas skolgård.
Nu stod de med sin rektor på Enköpingsmässan för att visa upp skolan, för som alla friskolor är de beroende av att attrahera nya elever för att kunna överleva.
Men dagen kom att handla om mer än det. För barnen, med Elli, Zoe och Emilia i spetsen, har just förstått innebörden i ett politiskt beslut. Bara några meter utanför deras skolport planeras ett flerfamiljshus som i ena delen ska bli åtta våningar högt och i andra sex. Huset inkräktar egentligen inte på den faktiska skolgården men eftersom den är så liten så använder barnen även ytorna utanför, det vill säga parkeringsplatsen.
– Det här är inte klokt, får de göra så här? Kan vi stoppa det, frågar de upprört. De har redan varit och pratat med politiker som också finns på mässan och nu följer jag med dem tillbaka dit.
Tre flickor i elvaårsåldern tågar kavat fram och börjar diskutera saken; de vill veta vilka partier som röstat för bygglovet och vilka som röstat emot? Ett missförstånd gör att de först tror att ett av partierna ljugit för dem och pulsen går upp ytterligare. Men nej, det var nog inte så, politikern hade sagt att hans parti röstade för bygglovet men att han tyckte att de skulle ordna med en namninsamling för att visa sitt missnöje.
Sista ordet är inte sagt i denna fråga, att döma av elevernas engagemang. Hur det än blir med namninsamlingen och andra protester mot bygglovet så har barnen fått lära sig nåt värdefullt. I en demokrati kan alla göra sina röster hörda.
Bra jobbat, tjejer!